tisdag 8 februari 2011

El Mundo 7:e februari 2011

Vissa kvällar blir till ett fint gesamtkunstwerk, där allt flyter samman till en högre helhet. Igår var en sådan kväll. Jag var på El Mundo första gången förra året, och redan då uppstod kärlek. Min tes är enkel: Om de som driver en klubb (i det här fallet Henrik Blomkvist och Anders Sparring) gör det med kärlek, och framför allt med sin egen humor visar vilken typ av ställe de vill ha, så får man också publik därefter. I det här fallet en vänlig, engagerad och påläst publik.

Redan från början var det väldigt kul. Blomkvist var konferencier och sedan körde Sparring, Magnus Hallberg, Marika Carlsson och Elina du Rietz. Som vanligt när man själv ska köra senare så är man inte helt avslappnad och uppfattar kanske inte allt som sägs, men det var i alla fall väldigt kul.

Andra halvan inleddes av Blomkvist igen, följd av Erik Löfmarck och Marja Nyberg. Sen var det min tur. Jag inledde med lite saker som jag samlat på mig under kvällen. Jag gillar verkligen det här sättet att jobba. Man får en skön här-och-nu-känsla, samtidigt som man visar publiken att man är på tårna, vilket gör att de litar på att du ska leverera. Jag körde nog en kvart, varav det mesta var nyskrivet eller improviserat. Tror inte jag skulle kunna gjort samma sak på särskilt många klubbar med samma resultat. Under mitt set lyckades jag också nästan trasha Erik Löfmarcks gitarr och prata med en turkisk kille som fick skämten översatta via tolk. Ett av mina roligare gigg på länge (med Standup Downstairs och Norra Brunn 12:e januari som konkurrenter).

Tack till Blomkvist och Sparring för att ni gör Stockholm lite bättre.

2 kommentarer:

Anders Sparring sa...

Och tack Fritte för att du gör oss lite bättre.

Fritte Fritzson sa...

Och tack Anders för att vi inte döljer vår oförställda beundran inför varandra