söndag 15 augusti 2010

Engelska

Hela Edinburgh-fringen avslutades på ett skönt sätt, med två set från mig (ragadish). Genom Magnus Betnérs engelske manager, Mick Taylor, fick jag två korta gigg på två klubbar nästan bredvid varandra. Första rummet var rätt litet, men intimt och jag körde sju-åtta minuter som faktiskt satt som en smäck. Avslutade med mitt påveriff och konstaterade att två irländska tjejer satt helt tysta under hela rutinen. Ny känsla att det man skojar om faktiskt kan vara känsligt. Förstår nu vad Betnér snackade efter hans senaste USA-vistelse.

Lasse Nilsen körde också ett väldigt bra set, och vi konstaterade typ, Heja Sverige, inte för att det finns nån chans att bedöma hur bra dom andra komikerna egentligen var i förhållande till den stora massan, men nån sa mig att den förste av dem hade gjort teve i Kanada, och han var inte särskilt bra.

Sen gick vi ner en bit längst gatan och ner i en källare där jag direkt förstod att det skulle bli fysisk humor. Framför scenen fanns en tjock bjälke som täckte allt över 1,80 på scenen. Så jag gick upp och fick skratt utan att säga något alls. Sen rullade det på. Jag kände mig lite som en höjdhoppare som vunnit en tävling och sen inte orkar ladda om till nästa, men det andra gigget var faktiskt helt ok också. Fick lite fina klappar på axeln efteråt av hela svenskgänget som var där. I samma show gick sen Magnus upp och rev av en tjuga som nog var något av det bästa jag sett av honom. Han hade nog druckit 5 pints innan, men det gjorde absolut inget. Det fanns en glöd och spelglädje som var grym att se.

Sen konstaterade vi igen typ Heja Sverige och gick och festade. Mårten Andersson var med så det blev bra fart på den biten också, även om Magnus och Dag Sörås är rätt bra spritharar dom också. Efter 2,5 timmes sömn satte jag mig i taxin till flygplatsen. The Fringe var över för i år. Men suget att köra mer på engelska finns definitivt kvar.

Inga kommentarer: