lördag 13 februari 2010

Vattenslottet



För många år sedan var jag på en dejt. Hon frågade mig vilken som var min favoritbok. Jag tänkte efter och kom på att jag egentligen inte hade någon. Jag svamlade nog något om att jag tyckte mycket om litteratur och att det var svårt att välja ut en favorit. Sen började hon prata om Per Wästberg. Jag hade egentligen inte så mycket koll på honom. Visste att han satt i Svenska akademien och att han var Afrikavän. Min dejt berättade om en trilogi böcker från slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet; Vattenslottet, Luftburen och Jordmånen. De skildrar historien om Jan och Gertrud, två halvsyskon som lever tillsammans i ett incestuöst förhållande. Hon sa att det var det bästa hon någonsin läst.

Igår gick jag in på Stadsbiblioteket i Stockholm. De hade en liten utställning om sextiotalet och mitt bland alla böcker om mode, musik och politik stod också Vattenslottet. Jag började läsa och försvann snabbt in i berättelsen. Trots att boken utspelar sig i en annan tid var det inget jag hängde upp mig på. Språket var väldigt modernt, inte i den meningen att det kändes nutida, men lätt och luftigt. Efter två timmar vaknade jag upp ur mitt läsande och insåg att jag var tvungen att springa vidare. Jag hade stigit in på Stadsbiblioteket, hittat en bok som påminde mig om något som hände för många år sedan. Boken utspelar sig dessutom bara några hundra meter från Stadsbiblioteket, på Upplandsgatan i Vasastan.

Det kändes som nån slags madeleinekaka, fast mer komplex. Jag försökte minnas vad tjejen hette och hur vi hade träffats. Jag kom inte ihåg något mer än att hon var blond, smal och snygg. Hon tyckte uppenbarligen inte att jag var särskilt intressant, för vi hördes aldrig mer av.

Inga kommentarer: