lördag 26 december 2009

Skidkungen

Som ung var jag rätt hyfsad på längdskidor. Jag tävlade faktiskt några år i mellan- och högstadiet. Jag var långtifrån bra, men det blev i alla fall ett par skol-DM-medaljer i stafett. Jag startade alltid. Gemensam start var min grej, liksom. Jag skulle tippa på att jag presterade 25 procent bättre i gemensam än i individuell start.

Igår tog jag i alla fall laggen och gick upp till Knivstas elljusspår för att åka ett par varv. Jag var rätt peppad och vallade med ljusblå Rode-valla (0 till -2 grader). Det flöt på rätt bra, även om det var lite bakhalt. Jag tyckte att tekniken fungerade okej och att de gamla takterna satt i. Men så började det gå tungt. Jag blev omåkt av en knatte i tioårsåldern och sedan av flera gamla gubbar som forsade förbi mig i spåret. Plötsligt kändes min teknik som en spastikers och min kondition som Bengt Magnussons. Jag prövade att valla om. En gång, två gånger. Först fick jag bra fäste men inget glid, sen nästan tvärtom. När jag kommit fram till skjutbanebacken (Knivsta elljusspårs elddop) så saxade jag upp som om en Gambiansk flykting stått på ett par skidor för första gången.

Imorgon bitti är jag där igen. Av revanschlusta och för att jag inte tänker låta EN motgång hindra mig från att komma tillbaka till den punkt där jag var för 25 år sedan. På prispallen i Upplands skol-DM.

Inga kommentarer: