torsdag 10 december 2009

Om att skriva skämt

Läste om en skidåkare som skadat sig på en stav. Skrev följande skämt:

Den svenske skidåkaren Jesper Modin fick förra helgen en stav i bröstet och fick föras till sjukhus. Modin själv var chockad över hur det hela gick till: Plötsligt stod det en liten kille med glasögon framför honom och skrek Expelliarmus!

Uppenbarligen var det ingen som varken läst eller sett Harry Potter, för skämtet möttes av tystnad i manusgruppen. Jag blev naturligtvis arg: - Känner ni inte till det största populärkulturella fenomenet under de senaste 20 åren! Jag smög in skämtet i dokumentet som skulle läsas upp för en liten provgrupp med folk på tevehuset.

När Robin under nästa genomläsning kom till just det skämtet såg han på mig och bad mig dra det. Jag levererade det med full kraft ... och mötes åter av tystnad. Jag var överbevisad, två gånger om. Moloken vandrade jag genom korridorerna och mumlade något om referenslösa människor.

5 kommentarer:

Marcus Johansson sa...

Om det är till någon tröst så kan jag berätta att jag förstod det när jag läste det.

Fritte Fritzson sa...

Tack Marcus. Du är min ende vän.

Karin sa...

Jag tyckte åxå det var roligt. Kan bero på att jag är löjligt förtjust i ungdomslitteratur.

Tomas sa...

Vad skönt! Trodde att det bara var jag som inte fattade.

Nisse Lind sa...

Jag förstod... men var det roligt? Är det inte det du borde fråga dig istället för att gnälla över att ingen fattar Harry Potter referenser. Expelliarmus-skämt borde väl funka bättre om han tex förlorade för att han tappat staven? Har aldrig sett nån som fått den i magen... men jag har nog fel.
Jag är själv en mästare på att använda fel referenser, och börjar mer och mer tro att jag hade en abnorm barndom.