tisdag 29 december 2009

They Might be Giants

För några dagar sedan dök det på Sydsvenskans kultursidor upp en recension av Jens Liljestrands avhandling om Vilhelm Moberg. Recensionen var skriven av P O Enquist. Jag blev intresserad, dels för att jag uppskattar Enquists författarskap, dels för att jag kände Liljestrand lite ytligt när vi läste i Lund på nittiotalet.



Jag kastar mig in i Enquists text, som börjar med en anekdot från början av sjuttiotalet där Moberg debatterar med Olof Palme i SVT och hur författaren till Utvandrareposet därefter nästan dör efter att ha fått en köttbit i halsen på eftersitsen. Denna berättelse upptar ungefär halva textmassan. Nåväl, tänker jag, snart kommer väl Enquist in på Liljestrands forskning och idéer om Moberg. Men nej. Resten av recensionen ägnar P O Enquist mest åt att kokettera med sina egna kunskaper om Mobergs författarskap. Efteråt känner jag mig nästan full i skratt. Vad var det här? Jag blir på ett sätt glad för att jag i mellanstadiet fått lära mig skillnaden mellan recension och referat. Men det här kan inte med bästa välvilja kallas för referat heller. Jag roar mig med att räkna ut hur stor del av texten som handlar om Jens Liljestrands avhandling och landar på 14 procent (välvilligt räknat).

Efter den här upplevelsen uppenbarar sig naturligtvis ett antal frågor:

Varför rubrikssätts recensionen ”Denne gigant bland giganter” på ett sätt som får det hela att framstå som en Killing-parodi?

Har P O Enquist över huvud taget läst Liljestrands avhandling?

Varför envisas skribenter med att så ofta inleda texter om någon kulturell storhet med ett referat om när de själva mötte storheten? Ofta är det en helt obetydlig händelse. ”När jag delade taxi med Herta Müller”. ”när jag åt plankstek med Tomas Tengby”.

Och hur gick diskussionen på Sydsvenskans kulturredaktion? Jag har tagit mig friheten att skriva en kort enaktare som beskriver hur det kan ha gått till:

----------------------

Sydsvenskans kulturredaktion. Tre människor, A, B och C sitter runt ett sammanträdesbord.

A
Har ni läst Enquists recension av Liljestrands avhandling? Den innehåller inte direkt något om… avhandlingen. [ser ut över mötesbordet]

B
Nej, jag vet. Men det är ändå Enquist vi talar om, den dubble Augustprisvinnaren.

C
Just det. Denne gigant bland giganter.

A
Nej, det är Moberg som är giganten bland giganterna. Enquist är bara gigant. [irriterad]

C
Okej. Men vad är då Liljestrand?

A
Det spelar väl ingen roll. Jag vet inte om vi kan publicera det, bara?

B
Är du inte klok? Fattar du vad som händer om vi vägrar. Enquist är ju nykter alkoholist. Du vet ju hur griniga såna blir när nått går emot dom. Sade jag att han är dubbel Augustprisvinnare?

A
Ja [syrligt]. Ok, men då är det du som bjuder mig på middag på Kometen på nästa bokmässa.

B
Taget. Jag tänker mig rubriken så här: Denne gigant bland giganter.

----------------------

Vill du läsa "recensionen" finns den HÄR.

Inga kommentarer: