söndag 20 december 2009

Eddie Izzard



Jag var på Eddie Izzard i fredags. Izzard kallade Malmö Arena för flyghangar och jag är benägen att hålla med. Det känns som om alla ursprungliga intentioner som Gert Wingårdh hade i sin skiss har gått förlorade utmed vägen. Den rundade arenaformen som var så tydlig i de tidiga skisserna har blivit till en kantig form som tappar i precision precis som postmodernismen aldrig lyckades återskapa något av intensiteten i klassisk arkitektur eftersom detaljeringen aldrig blev lika bra som i de ursprungliga byggnadsverken.

Det stora taket mot stationstorget fungerar fint, men redan i dörrpartierna upptäcker man vilken smäckbyggnad det handlar om. Fula aluminiumpartier i pulverlack leder en in i någon slags foajé som i bästa fall kan sägas vara neutral, men i sämsta fall en rumslighet lika oformlig och död som en strandad val. Skyltningen är grafiskt undermålig och dessutom väldigt otydlig. När man väl kommer in i arenan upptäcker man hur dåligt arkitekterna behandlat den stora volymen. Inga tecken på vad det är för konstruktion som bär upp hallen, ingen tanke på hur rummet ska upplevas. Tur att det var halvmörkt större delen av föreställningen.

När man lämnar Arenan förstår man varifrån Percy Nilsson kommer, från en byggbranch helt ointresserad av att skapa märkesbyggnader av bestående värde, och vad han i slutändan framstår som: En fet, punchdoftande, obildad, kapitalistisk gris.

2 kommentarer:

PB sa...

Fast utan Percy hade det nog inte blivit någon Eddie Izzard så....

Fritte Fritzson sa...

Nja, det där vet vi ju inget om. Om inte Percy hade byggt arenan hade kanske någon annan gjort det. Eller också hade Izzard spelat i gamla ishallen istället.