torsdag 15 oktober 2009

Dockan Comedy

Klubben vid havet. Klubben där brisen känns lite mer. Klubben som har tre som heter Andersson som klubbvärdar. De som uppträdde var: Eric Andersson (konferencier), Martin Gustafsson, Johan Ranner, Anders Kettunen, Johan Grundén, Moa Lundqvist, Henrik Elmér, Tora Larsson, Janne Christensen, Niklas Larsson och jag, Fritte Fritzson. Det var pga fotbollen inte riktigt fullt, men kanske 70 personer där. Eric gjorde ett bra jobb som värd och fick till bra snack med folk. Jag tycker faktiskt alla komiker förtjänar en eloge för sitt jobb. Ingen föll ur ramen. Särskilda kudosar till Moa som debuterade och Tora som körde första gången i Malmö. Det lovar gott inför framtiden. Niklas var också riktigt het.

Själv stängde jag kvällen med 17 minuters ståupp av varierande kvalitet. Först öppnade jag med lite publiksnack och här och nu som gick om inte direkt dåligt så ganska. Ett skämt om Fritte Friberg flög över publikens huvuden och improvisationerna kändes inte riktigt vassa. Sen drog jag igång några gamla rutiner (poetry slam, Roffe, T-shirt och Motorcyklar) som satt som en välskräddad keps. Sen körde jag lite nytt som också flöt på. Sen körde jag lite aktualitetshumor. Det skulle jag inte gjort. Det var för dåligt inrepeterat och jag tappade tempo helt. Så började jag kommentera hur dåligt det gick, och så började jag kommentera att jag kommenterade att det gick dåligt och så kommenterade jag att publiken inte fattade och så kommenterade jag att jag dissade publiken och att det inte är något man ska göra. Jag hade fastnat i en meta-loop där självrefererandet bara borrade mig djupare ner i tystnadens avgrund. Jag tog mig i kragen. Körde lite gammalt och avslutade med min fantastiska polisserierutin med en ny knorr. Succé.

Ja, vad ska man säga. Ett gigg som var väldigt sloppy. Note to self. Fokus imorgon (torsdag) då jag ska värma upp Robinspubliken.

Inga kommentarer: