torsdag 10 september 2009

Oslipatpremiär

Igår drog så äntligen säsong svart igång. Svart är det nya svarta. Marcus och jag hade dagen till ära klätt upp oss lite och Tangopalatset var skrudat extra fint.

Det var en riktigt skön premiär. Alla komikerna, dvs Shahin Dehghani, Rebecka Vinterbarn Elg, Tomas Högblom, Cecilia Ramstedt, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Kringlan Svensson skötte sig med den äran. Högblom får pris som kvällens lirare, även om det var ett tätt race.

Ljudet var dock dåligt igår. Det känns skönt att skriva det här. Så inte folk tror att man driver den perfekta ståuppklubben. Den finns ju liksom inte. Nästa gång blir det annat ljud i skällan (Ragadish).

Efteråt drog komikergänget, inklusive 45 % av Malmös övriga yrkesverksamma komiker vidare till Tröls, där det dukades upp långbord och dracks skummande öl. Det var ett gästabud som sent ska glömmas. Tror Kalle Lind i vanlig ordning retade upp någon lite och att Kringlan drack fernet. Allt som det ska vara, alltså.


Men in black - the next generation

4 kommentarer:

Kalle Lind sa...

Retade jag upp någon? Det ber jag i så fall om ursäkt för till denne någon. Förutsatt att det inte var min bror. I så fall vill jag hävda att vi är lika goda kålsupare.

För övrigt sitter jag och funderar över vad uttrycket "i vanlig ordning" kan tänkas betyda. Jag brukar väl inte reta upp någon? På sin höjd blir jag uppretad.

Anonym sa...

Om det är säsongs svart tycker jag du ska använda svart text i bloggen. Förslagsvis mot vit botten. Så blir det lite mer läsligt än vitt på svart.

Fritte Fritzson sa...

Wow! Kalle Lind läser min blogg!!!

Kalle, retade upp och retade upp, nån sa att det var en livlig diskussion vid din del av bordet. Jag tänker också på dina återkommande religionsdiskussioner med Jenny Hagberg...

Sen om man ska benämna det "reta upp" eller inte, det är ju frågan. Det kändes rätt i text. Men det var ju också en slags överdrift. Liksom att Kringlan alltid dricker Fernet.

Fritte Fritzson sa...

Anonym. Tack för tipset. Kanske jag ska byta? Nja, jag väljer estetiken före funktionen i det här fallet. Vi lever i en postmodern era där användbarheten inte alltid behöver komma i första rummet.