söndag 27 september 2009

Barcelona

Befinner mig i Barcelona. Hade jag varit Johan Rheborg hade jag visat ett par svartvita foton nu pa bedagade gatflickor i kvallsljus. Men jag ar ju ingen Rheborg. Har bott pa ett skabbigt 23-eurospensionat pa C. Hospital. Sett Billie the Vision tva ganger, en valdigt intim promotionspelning pa skivbolaget och en galen spelning pa gatan infor tusentals fans. Galet var namnet. Jag har festat med valda delar av Billie - mest Gustaf och John, samt umgatts med mina gamla vanner Xisca och Vicky. Jag har battrat pa solbrannan i Barceloneta, nastan last ut en Hakan Nesserdeckare och vandrat dessa gator fram och tillbaka. Barcelona ar sig likt, fast anda inte. Jag bodde har 1996-97. Sen har jag kommit tillbaka 2001, 2003 och 2005 och nu 2009. Jag alskar det lika mycket som da, det ar nagot med luften nar man kommer in i stan. Det jag inte alskar ar att en ol inte kostar 10 kr langre utan 25. Jag aterkommer med bilder och fler reflektioner.

Semesterkramar fran Fritte

Oslipat i onsdags

Blev valdigt bra. For en gangs skull hade jag inga uppgifter alls, forutom att se till att folk madde bra. For det jobbet ger jag mig sjalv en fyra!

Yanis Papas fran New York var valdigt rolig och de andra gjorde ocksa ett toppenjobb, med guldstjarna till Marja Nyberg.

Efterat tyckte jag att kvallen blev lite lang, ca 2,20. Men efter att ha hort vad som hande pa Prickprick kvallen efter sa andrar jag mig och menar att kvallen var lite kort.

onsdag 23 september 2009

Senaste nytt om världshändelserna

Det stora rånet i Västberga till trots. Dagens stora nyhet är nog ändå att Johan Sköld står inför ett vägskäl. Läs mer här.

Ikväll blir det viktig samhällsinformation

för då kommer Betnér och Dag Sörås till Oslipat. Med sig har dom en skön kille från New York, Yanis Papas, som enligt uppgift kommer att leverera standup. Dessutom kommer Marja Nyberg och Anna Braun och Marcus fungerar som konferencier. Dessutom kanske nån överraskning. Det är slutsålt, men man kan chansa på att komma dit och se om vi kan trycka in några gäster på dörren också. Sen får vi väl ta med skojarna på skoj.

tisdag 22 september 2009

Ibland skakar jorden lite under fötterna på en

Igår vann Malmö över Elfsborg med 5-0. Men jag vann också något, nämligen en manlig vänskap med fysiska förtecken. För varje gång Malmö nätade fick jag krama Johannes, som jag gått dit med. Det blev alltså fem riktiga björnkramar, sådana där som gör att kroppsvärme sprider sig. Endorfiner frigörs. Och så säger dom att fotboll är grabbigt.

måndag 21 september 2009

Hoppa om ni älskar Malmö

MFF - IF Elfsborg 5-0
Larsson (2), Ofere (2), Molins

Masochism igen

Varför utsätter man sig för det här? Varför går man till en arena och ser sitt lag göra ännu en krampaktig insats? Varför tror och hoppas man på ett lag som gjort typ två mål på hela säsongen? Jag vet inte. Men nu är det dags igen. 19.00 på Swedbank stadion tar vi emot Elfsborg. Ska faktiskt bli skoj. Jag har inga förväntningar och Elfsborg är ett bättre lag för tillfället, så allt annat än en förlust är en gåva från gudarna. Men efter fyra års kräftgång så vet jag om inte annat hur det känns att hålla på Norrköping eller Tottenham.

söndag 20 september 2009

Norra brunn lördag

Igår var det dags igen. Uppställningen var Fritte Fritzson, Robin Paulsson, Tess Persson och Tomas Järvheden. Det blev en toppenkväll. Inte bara var publiken med till 100 %, det var dessutom en gubbe som blev arg för att Robin skämtade om Dogge! och blev ombedd att lämna lokalen. Rock'n'roll! Robin hanterade det hela med bravur och gjorde en väldigt bra akt. Tess gjorde det också bra med tanke på att det bara var hennes andra gång på Norra Brunn. Tomas var det ett tag sen jag såg men det var väldigt imponerande. Små nyanser och saker i stunden som jag verkligen uppskattar.

Men nu över till det viktiga, Fritte Fritzson. Det var toppen från början till slut. Skämten satt som dom skulle och publiksnacken blev jätteroliga. Betyget kan inte bli annat än



och kvällen som helhet får betyget



Utslaget på richterskalan blev

lördag 19 september 2009

Norra Brunn fredag

Åkte upp till Stockholm igår med mina föräldrar och Texas. Blev avsläppt i Skärholmen eftersom min pappa tyckte det verkade bökigt att åka inom tullarna och behöva betala trängselavgift. Istället hamnade vi i ett gigantiskt parkeringshus i Skärmholmens centrum där de tvingades betala parkeringsavgift för att åka ut. Om jag här skulle skriva att snålheten bedrar visheten så skulle det vara för att det var sant.

Jag botaniserade lite i Skärholmens centrum som har exakt samma butiksutbud som alla andra förortsgallerior. Köpte en batteridriven rakhyvel med fem blad (fattar ni, fem blad!) och en hudkräm. Sen tog jag tunnelbanan in till stan, fikade på Kulturhuset och släntrade upp till Norra Brunn. Fick genast ett lamm med potatiskaka som gjorde mig glad ända in i själen. Sen droppade övriga komiker in. Det var Robin Paulsson, Nour el-Refai och Tobias Persson. Tomas Petersson dök också upp med sin tjej och skulle bara ha en vanlig "kolla på standupkväll".

NI SOM INTE INTRESSERAR ER FÖR DETALJERADE BESKRIVNINGAR AV HUR KVÄLLEN VAR KAN SLUTA LÄSA HÄR.

Jag körde ett set i varje akt, det första en kvart och den andra en dryg femma. Lokalen dominerades fullständigt av en stor IT-firma från Eskilstuna, så det blev endel publiksnack med dom. Dels om att IT-människor nästan aldrig kan förklara vad de gör och dels endel om att en av tjejerna i sällskapet hade legat med nån i Kent.

Skojade också lite med två gotlänningar längst fram som också fick bli lite av en återkommande återkoppling under kvällen. Jag tycker jag gjorde det helt ok. Det blev bra stämning direkt även om första akten var lite trevande. Jag skulle vilja påstå att jag är värd en femma i betyg för politisk övertygelse och mod, en 3,5:a för närvaro och en fyra för energi.

Robin Paulsson avslutade sen första akten med bravur. I andra körde jag vidare med lite publiksnack och några skämt och jag tyckte nog att det högg ännu bättre än i första. Sen bjöd Nour på några minuters skrattfest innan Tobias rutinerat sydde ihop kvällen. En väldigt bra kväll på Brunnen. Sen om det gungade eller skakade, det får ni fråga Martin Svensson om. Han har hela den komiska richterskalan på sitt kontor.

NI SOM INTRESSERAR ER FÖR DETALJERADE BESKRIVNINGAR AV HUR KVÄLLEN VAR KAN SLUTA LÄSA HÄR.

torsdag 17 september 2009

Genialitetens vackra ansikte

Min kollega Marcus Johansson har begåvat världen med en stripserie han kallar "Alla är vi komiker". Problemet är att stripparna är svårare att få fatt i än ett Yazoo-bootleg från Basildon 1981. Jag har därför beslutat mig för att publicera dom alla från början på min blogg. Och detta inte bara för att jag själv förekommer mer än lovligt i stripparna. Utan också för att jag i en av stripparna står och snackar med Johan Glans:









Tragikomisk

Mårten Andersson blev bestulen på sin dator häromdagen. Och nu har Hasse Brontén råkat ut för samma sak. Det här är verkligen inte roligt. Men det här måste ändå skrivas: Nu sitter det en tjuv i Skärholmen med msn-adresser till samtliga Sveriges gymnasietjejer.

onsdag 16 september 2009

Alla bara pratar om Dirty Dancing

Jag kommer i alla fall minnas Patric Swayze från Roadhouse, B-filmernas B-film. Med oförglömliga repliker som "Either it's my way or the highway" och replikväxlingar som den där Swayze kommer på en av sina vaktkollegor med att ha sex med en tjej på barkontoret.

- Your fired.
- Hey, I'm on my break
- Stay on it.

Jag bjuder på två fina scener, den första när Dalton börjar sitt jobb som "Cooler" på "Double Deuce"


och den här, där den legendariske bouncern Wade Garrett kommer till Daltons undsättning.

söndag 13 september 2009

Känsligt läge

Igår var det kickoff med Robinsredaktionen. Vi åt kött på franska kvarterskrogen La Couronne och sen gick vi för att se Pablo Francisco på Konserthuset. Det var en spännande upplevelse. Först värmde Janne Westerlund och sen kom två amerikanska uppvärmare som bägge var rätt bedrövliga. Den förste var bara bedrövlig, den andre började bra, men visade sig sen också va bedrövlig. Sen uppträdde Flip Schultz, som brukar värma upp för Pablo. Han var rätt rolig, men jag undrar fortfarande om han var det i kraft av sitt eget konstnärsskap eller om det bara var i jämförelse med de två första. Sen dök han då upp, "The Greatest Comic in the World". Och det var full fart från början. Men när knullsimuleringarna hade pågått i omkring en halvtimme hade jag liksom tappat honom. Jag frågade Marcus om vi skulle ta ett break och så gick vi och drack en öl i stället den sista halvtimmen.

Efteråt på Brogatan blev det lite diskussion kring varför vi hade gått, och jag och Marcus försökte förklara så gott det gick. För min egen del kände jag att jag hade fått för mycket dålig sexistisk comedy på alldeles för kort tid. När alla komikerna bjöd på ungefär samma actouts på temat avsugningar så fick det räcka. Missförstå mig inte, jag kan visst höra hundra sexskämt på en kväll, men då vill jag att de ska levereras med nått som åtminstone kommer i närheten av finess.

Det blev faktiskt en intressant diskussion om ståupp, om vad man har för preferenser, om snobbism och hur man ska förhålla sig till det man ser. Även om jag förstår att vissa kanske kände sig förminskade för att de hade skrattat åt något som andra så uppenbart dissade, så kände jag lite samma sak fast rakt motsatt, att komikerna på scenen så gravt underskattade min förmåga att tillgodogöra mig någon form av innehåll i det dom framförde.

Nåväl, efter ett tag så återgick vi till det som vi var på Brogatan för att göra, dricka öl. Det gjorde vi tills de stängde och sen blev det kycklingkebab på Bergsgatan. Tack till redaktionen för en rolig kickoff.

lördag 12 september 2009

torsdag 10 september 2009

Oslipatpremiär

Igår drog så äntligen säsong svart igång. Svart är det nya svarta. Marcus och jag hade dagen till ära klätt upp oss lite och Tangopalatset var skrudat extra fint.

Det var en riktigt skön premiär. Alla komikerna, dvs Shahin Dehghani, Rebecka Vinterbarn Elg, Tomas Högblom, Cecilia Ramstedt, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Kringlan Svensson skötte sig med den äran. Högblom får pris som kvällens lirare, även om det var ett tätt race.

Ljudet var dock dåligt igår. Det känns skönt att skriva det här. Så inte folk tror att man driver den perfekta ståuppklubben. Den finns ju liksom inte. Nästa gång blir det annat ljud i skällan (Ragadish).

Efteråt drog komikergänget, inklusive 45 % av Malmös övriga yrkesverksamma komiker vidare till Tröls, där det dukades upp långbord och dracks skummande öl. Det var ett gästabud som sent ska glömmas. Tror Kalle Lind i vanlig ordning retade upp någon lite och att Kringlan drack fernet. Allt som det ska vara, alltså.


Men in black - the next generation

tisdag 8 september 2009

Quizpremiär

Igår var det quizpremiär för laget Kung Kobra. Laget består mestadels av komiker och folk från Smålands nation i Lund = socialister. Men det är väldigt trevlig stämning. Cecilia Ramstedt var tillbaka efter en termins uppehåll. Att hon både är komiker och socialist gör ju det hela ännu mer festligt.

Vinnarna hade 30 poäng och vi checkade ut på 25,5 så det var helt ok. Hade vi inte dabbat oss på frågan om vad de gamla romerska provinserna Caledonia och Hibernia motsvarar idag så hade vi varit på pallen. Först trodde jag (helt korrekt) att Caledonia motsvarar Skottland och Hibernia Irland, men sen kom jag att tänka på den skotska klubben Hibernians från Edinburgh och tänkte att det kanske var tvärtom. Vad jag inte tänkte då var att den klubben bildades av irländska immigranter, precis som Celtic i Glasgow och därför helt logiskt döpte sig efter det gamla romerska namnet på Irland.

Vi hade i alla fall trevligt och jag fick min vanliga Hoegaarden.

måndag 7 september 2009

Ute och cyklade i Bjärred



I lördags gjorde jag något av ett dubbelgigg i Bjärred. Det var ett gäng som anordnade en cykelfest, där man träffades för fördrink på en skola i centrala Bjärred och sedan fick instruktioner om var man skulle äta förrätt, varmrätt och dessert hemma hos olika deltagare och sedan slutligen samlas igen för mer samvaro.

Jag körde en kort akt (15 minuter) under fördrinken och påade då också att jag skulle underhålla mer på efterfesten. Denna visade sig va en rätt blöt historia. Folk hade druckit på rätt bra på de olika stationerna och var bra i gasen vid halv-11-tiden, när jag gick på. Jag märkte direkt att det inte skulle bli lätt. Det var sorligt i lokalen, folk stod och pratade och arrangören som skulle presentera mig hade svårt att få fokus. Dessutom hade det delats ut visselpipor som folk blåste i, vilket ju är kul, men också lite dumt om man ska köra ståupp...

Jag körde igång och hade rätt bra lyssning längst fram men fortfarande var det sorligt längst bak. Efter ett tag tog jag tag i det och sa till på skarpen (på ett ändå lite skämtsamt sätt). Det hjälpte ett tag, men snart var det lika sorligt igen. Jag tror jag körde en halvtimme och tackade sen för mig. Men då blev jag faktiskt inklappad (mest tack vare folk längst fram) och körde kanske fem minuter till.

Efteråt var arrangörerna lite ledsna för att det varit så sorligt, men det var ju inget dom kunde göra något åt. Tvärtom var det väldigt bra arrangerat från början till slut. Ibland är det svårt att peka på något som man kunde gjort annorlunda. Jag hade förberett mig bra, under fördrinken fick de definiera ett problem i Bjärred som jag hade skrivit en sång om till den sena föreställningen, jag körde ytterligare två sånger, vilket alltid är bra när det är svårt att få uppmärksamhet. Möjligen kanske det var lite för mörkt i lokalen. Normalt sett så är det ju bra att jobba i en mörk lokal med all fokus på scenen, men under de här omständigheterna kanske det hade varit bättre att se folk i publiken lite bättre för att kunna jobba med lokalen mer enligt principen hugga tag i dom som står och tjattrar och på så sätt få bättre lyssning. Men, det var ett lärorikt gigg och också roligt, för de längst fram bjöd i alla fall på bra skratt, även om de dränktes något av sliriga Bjärredsbor längre bak.

Men, det finns folk som bemästrar även dessa omständigheter. Martin Svensson gjorde samma gigg förra året. Läs om det här.

För en vecka sen

Nu när proppen så att säga har gått ur mig efter Andreas Lundstedt-incidenten så kan jag lika gärna skriva om det jag inte orkade under den svåra tiden. Förra söndagen, dvs 30 augusti skojade jag tillsammans med Jesper Rönndahl och Marcus Johansson på Boulevardteatern som en del av Stockholm Comedy Festival. Janne Westerlund var festivalens värd och konferencier på teatern hela helgen och gjorde ett alldeles lysande jobb. Både bakom scenen (gräddtårta och fin stämning) och på scenen var han briljant.

Jesper skojade först och det var väldigt mycket nytt material, men eftersom Jesper är Jesper Rönndahl så gick han i land med det väldigt bra. Sen körde Marcus ett hopkok av det material han jobbat fram under sommaren, mest om genusfrågor. Det var intressant att se det ihoptejpat till en akt, och jag hoppas att jag får se materialet dansa vidare i höst.

Sen fick jag det stora nöjet att sy ihop kvällen, eftersom vi var sista akten ut. Och jag måste säga att jag gjorde det med den äran. Salongen var kanske halvfull, dvs ca 100 personer, men de 100 var betydligt mer på hugget än sist vi var på Boulevardteatern då det var dubbelt så många i publiken. Jag körde en blandning av gammalt och nytt för sommaren och hade väldigt roligt på scenen. Det blev en värdig avslutning på festivalhelgen, eftersom jag hoppade över efterfesten till förmån för nattmacka med föräldrarna i Knivsta.

fredag 4 september 2009

Allt är Lundstedts fel

Pappa ringde. Han undrade varför jag inte har bloggat på några dagar. Jag berättade att allt berodde på Andreas Lundstedt. Jag har gått omkring i flera dagar oförmögen att göra något. Disken har hopat sig i köket, vännerna försummats. Vad är då det oerhörda som Lundstedt gjort sig skyldig till. Jo, han ska va med i Körslaget, TV4s helgsatsning där olika amatörkörer tävlar mot varandra. Först blev jag glad, eftersom jag vet att Andreas är uppväxt i Knivsta, mitt eget barndoms mecka. Men sen rasade allt samman för mig, när jag såg att han kommer att representera Uppsala. Visserligen tillhörde Knivsta Uppsala kommun när vi växte upp, men nu är Knivsta en egen stolt kommun med nästan 15 000 invånare.

Men, frågar vän av ordning, är inte 15 000 lite lite för att få ihop en skaplig tevekör? Då svarar jag att Stefan Nykvist från dansbandet Lars-Kristerz i Körslaget kommer att representera Älvdalens kommun med lite mer än 7 000 invånare. I jämförelse är Knivsta rena Kuala Lumpur. Dessutom, av de 15 000 invånarna är kanske 13 500 övre medelklassmänniskor som i princip skjuter upp körsång i armhålan flera gånger i veckan. Medan Älvdalenmänniskorna är upptagna med att åka skoter och bevara gamla folkspråk.

Jag känner skam, en skam över att komma från en kommun som Andreas Lundstedt inte vill kännas vid. Han kan basunera ut för hela svenska folket att han har HIV men inte att han är uppväxt i en liten småsömning pendlarkommun mellan Uppsala och Stockholm. Så förlåt pappa att det inte har blivit så mycket bloggat.