tisdag 28 april 2009

tevehistoria

På SVT-huset här ute på Jägersro finns allt möjligt om man är intresserad av teve-trivia. Bland annat har jag hittat kataloger från gamla Montreauxfestivaler från åttio- och nittiotalen i en dammig bokhylla. 1995 hette Tysklands bidrag till tävlingen om Guldrosen Laumann, Herbert Laumann

Så här beskrivs programmet:

Herbert Laumann, the protagonist, had been created by Gerd Dudenhöffer, one of the most successful German satirical banterer. Laumann is a white-collar worker at the “municipal city” and is still living with his mother Agatha. One morning, they decided to make a lovely day out of it. But this will not be the case for such people which are getting in touch with them, since Laumann stands for disaster, - of course not of his own but only that of his fellow creatures. Coming to grief are: a gondoliere, a lawn-mover driver, a guitar-player, as a matter of fact, nearly everybody who dares to approaching Herbert Laumann.


Gerd Dudenhöffer

lördag 25 april 2009

John Waters



John Waters, skaparen av kultklassiker som Pink Flamingos, Polyester och Hairspray, var på Palladium igår. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Kanske en kåserande föreläsning med en och annan rolig anekdot. Det blev mycket mer än så. Det blev en timme och 20 minuters ståuppshow. John Waters är en mycket speciell människa. Älskare av bizarra brott, bög med tangorabatt, Baltimoreälskare och filmare med smak för amatörskådespeleri och grälla färger.

Det var länge sen jag hade så roligt på en teater. Waters berättade med sitt liv och sina filmer som ett slags ramverk om allt från blossoming (fråga någon i din närhet som vet mer om fisting) till poppers (fråga någon som vet mer om snabbverkande droger). Jag njöt helt och fullt av en människa som både kunde vara rolig, smart och tankeväckande på en gång. Att John Waters är toleransens förespråkare är ju inte direkt någon nyhet, men om det fanns andra budskap denna kväll så var det nog att våga gå sin egen väg och låta nyfikenheten styra ens konstnärliga gärning.

Efteråt var det frågestund och ett antal i publiken fick briljera lite med sina detaljkunskaper när de ställde detaljerade frågor. Jag hade nog snarare velat fråga om herr Waters var intresserad av att ta några järn efter föreställningen. Och kanske ett par poppers...

Mina lag

Jag skriver inte så mycket om fotboll här. Det är ju först och främst en ståupp-blogg, men ibland så måste livet och konsten gå in i varandra. Jag har tre favoritlag. Har nästan alltid haft. Kan man heja på tre lag? En berättigad fråga, kanske lika berättigad som om man kan älska flera kvinnor samtidigt. Min gode vän Magnus, som också har tre lag, brukar säga att lag 1 är mamman, lag 2 frun och lag 3 älskarinnan. Förutom en lätt patriarkal syn på relationer så visar det väl egentligen bara att kärleken ser olika ut, men att den säkert är möjlig.



Året är 1977. Jag är sex år och har av nån anledning en mössa i Djurgårdsfärger. En av pappas jobbarkompisar kommer hem till oss på middag. Han förklarar det orimliga i att jag går runt i en djurgårdsmössa. Sen kommer en lång föreläsning om Malmö FF. Om Bosse, Krister, Staffan, Tore, och Janne Möller. Jag lyssnar. I den åldern är man rätt påverkbar och redan nästa dag har jag mer eller mindre tvingat min mamma att sticka en randig tröja i himmelsblått och vitt. Jag är den ende i min skola som håller på MFF. AIK är det stora laget, följt av Djurgården (ingen håller på Bajen) och någon enstaka Blåvittsupporter. MFF är nog en av anledningarna till att jag på nittitalet flyttade till Skåne. Jag började så småningom följa laget på plats och var kanske som mest fanatisk året de låg i Superettan. Di blåe var helt enkelt tvungna att gå upp igen. Jag såg Zlatans drömmatch mot AIK i den Allsvenska premiären 2001 och jag var också en av de stolta 23 500 som invigde Swedbank stadion för några veckor sedan. Den himmelsblå färgen går aldrig ur. Imorgon möter de Mjällby i cupen på Strandvallen.



Året är 1979. Jag är åtta år och ser som alla andra på Tipsextra. Jag vet inte varför jag fastnar för Manchester United. De enda spelarna jag kommer ihåg från 70-talet är Steve Coppell och skotten Lou Macari. Men det kanske var lite samma sak som med Malmö. Ingen höll på Man U. Leeds och Nottingham Forest var stora i Sverige på sjuttiotalet, liksom Arsenal och Tottenham. Sen kom åttiotalet då Bryan Robson i stort sett själv höll stånd mot Liverpools mördarmaskin. Det känns fint att säga när folk påstår att jag håller på ett vinnarlag att jag beställde min första Man Unitedhalsduk samma år som laget förlorade FA-cupfinalen mot Arsenal med 3-2. Idag möter de Tottenham i ligan på Old Trafford.



Året är 1980. I Knivsta IKs klubblokal vid Engvallen hänger vimplar från när och fjärran. En nyfiken nioåring med ett överdrivet geografiintresse granskar dem intensivt. En av vimplarna är Fútbol Club Barcelonas. Att laget som fostrat Gösta Sandberg någon gång mött Barca känns stort, på gränsen till orimligt. Jag bestämmer mig för att tycka om laget. Jag förstår långt senare att jag gjort rätt val. Att jag valt det av två spanska storlag som stod för antifascism och vars president mördades av Francos styrkor under inbördeskriget. 1996 flyttar jag själv till Barcelona. Förutom studier vid arkitektskolan hinner jag med fler Barcelonamatcher än någonsin tidigare. Följer alla matcher och läser i stort sätt dagligen El Mundo Deportivo, dagstidningen som i stort sett bara skriver om Barca. Det är nog genom den jag lär mig spanska över huvud taget. Jag upplever också året då Ronaldo trollar på plats på Camp Nou, ser dem köra över Håkan Milds Real Sociedad och krossa AIK i cupvinnarcupen, som de sen vinner. Jag får uppleva segerrusiga Barcelonabor som strömmar genom stadens gator och sjunger. Jag missar den obligatoriska öppna dubbeldäckaren, men dricker mer cava än jag någonsin gjort. Idag möter de Valencia i ligan på Mestallastadion.

Upplagt för en fotbollshelg med andra ord.

torsdag 23 april 2009

Oslipat 22/4

Igår var det dags igen. Efter vårens publikanstormning var det lite mindre folk igår - ca 150 personer, men de som kom fick valuta för pengen, vågar jag påstå. Efter Marcus inledning körde jag en 7:a med nytt material som funkade helt ok. Sen skojade Nicklas Perslow och gjorde det riktigt bra. Ett av de stabilaste giggen jag sett honom göra. Efter Nick hoppade Magnus Erlandsson upp på scenen. Magnus är en sån som kör en gång i halvåret, men som har förmågan att hitta material som ingen annan. Skrattar fortfarande åt herrbyxan vid fruktdisken.

Efter Magnus avslutade Anna Granath första halvan med en hel del nytt om hennes karriär som musikalartist. Riktigt roligt. Efter pausen visade Marcus filmen "mamma pappa" om en dröm han haft. Svårt att beskriva men vansinnigt roligt. Sen Marja Nyberg från Göteborg som jag hört mycket om, men aldrig sett. Jag blev inte besviken. Marja är en ny favorit för mig. Sen klev mäster Elmér upp och skojade en dryg halvtimme. Bl.a. den omtalade räv/räkostscenen som jag diggade skarpt.

Efteråt var det som vanligt barhäng och Marcus tur att roasta de närvarande innan vi avslutade med en sväng på Tempo där Börén spelade plattor.

Vigeland pratar

Inget Oslobesök utan en tur i Vigelandparken. Fint väder är roligt, men att sätta text till skulpturerna är roligare:















tisdag 21 april 2009

Jag vill han en en lägenhet nu!

Igår var det stor baluns i Hyresgästföreningens regi på Babel. Först var det hearing/diskussion i samband med en rapport som de släppt om ungdomars bostadsproblem i Malmö/Lund. Sen var det band och djs hela kvällen med mig som konferencier/komiker. Hade en väldigt kul kväll. Nu var det en måndag, så det var inte så väldigt mycket folk hela tiden, men de som var där hade väldigt kul och gladdes åt Jazzattacks och Lars Lindqvist med band samt Go for the blondes, Laban och K-Low & Mazin Abood bakom skivspelarna.

Tack också till Fredrik Jönsson, Pelle Holmgren och Björn Ericsson för support sista halvtimmen.

Latter

Var som sagt i Oslo och körde på Latter i helgen. Fredag och lördag på klubbscenen som tar ca 240 personer. Jag konstaterar att:

Latter förmodligen är Nordens grymmaste klubb. Två scener, barer och nattklubb gör den till ett riktigt nöjespalats bara vigt åt comedy.

Det gick bra för mig både fredag och lördag. Fredagen får en fyra och lördagen en femma.

Jonas Rönning och Örjan Buröe var mycket bra som konferencierer, på det där amerikanska sättet. De tog verkligen in folk i lokalen så att resten av komikerna hade något att jobba med. Sen var de inte så amerikanska i övrigt, utan norska.

Personalen på Standup.no och Latter var supertrevliga och gjorde min Oslohelg Dritegöy.

Träffade Esbjörn, en kollega, som jobbar i Oslo. Han visade mig sina smultronställen, dvs skitiga arbetarkvarter som fått en remake i form av lattekafféer.

söndag 19 april 2009

Humorarkeologi



Janne Westerlunds wiskeyflaska. Står fortfarande på Latter.

lördag 18 april 2009

Latter igår

Två skämt:

1. Enkelt skämt om mig själv.


2. Oslo Sentral

fredag 17 april 2009

Civilkurage

För ett par veckor sedan stoppade jag i åtta kronor i en varuautomat i SVT-huset på Jägersro. Jag tänkte köpa en dubbel knäckemacka med nån slags kräm emellan. Kanske var det smaken "Skogens skatt" mina smaklökar längtade efter. Men när automatens skruvmekanism skulle föra ut brödet i transport-tråget som för ner läckerbiten till luckan längst ned i automaten hände något. Knäckemackan fastnade och föll inte ner.

Ni förstår säkert hur det kändes. Desperation, ångest och en känsla av varför? Men så hittade jag ett telefonnummer på automaten. Jag bestämde mig för att ringa:

- Selecta.
- Hej, jag står i tevehuset på Jägersro och det är en grej som har fastnat.
- Ok, hur mycket blev du av med?
- ... Åtta kronor (plötsligt känns samtalet pinsamt)
- Fint, då ska jag be om din adress så skickar jag en varucheck till dig som plåster på såren.

Jag glömde bort allting. Men så dimper det ner ett kuvert i postlådan. Från Selecta. Jag öppnar det andäktigt. I kuvertet ligger en check. På 10 kr! Att lösa in i nästan vilken butik som helst (ej Lidl eller Netto står det på baksidan - som om jag hade velat). Känslan när jag står där med checken i min hand är precis:

50% Bra Fritte, det lönar sig att klaga. Rätt ska va rätt. Och
50% Vilken patetisk människa du är.

torsdag 16 april 2009

Jorden runt

Var på Metro igår på Valle Westessons och Kristoffer Jonzons klubb "Jorden runt". Det är en slags varietéklubb med en massa akter staplade på varandra. Igår fick vi bland annat se eldslukare, Marcus Johanssons konstnärliga kortfilm, Johan Skölds powerpoint om kulturekonomi och gymnasietjejer som sjöng om pedofili. Väldigt roligt alltsammans. Möjligtvis hade jag velat se lite mer av Valle och Krisse själva, men det är verkligen en randanmärkning.

onsdag 15 april 2009

Oslipat igår



Toppenkväll. Nytt publikrekord, ca 470 personer. Grymt fin publik. Jag var konferencier och började prata lite om hur man går på ståupp, om gycklare och om toppmötet i Thailand. Samt lite Annika Östberg och Dawit Isaak. Gick fint.

Sen Freja Hallberg som körde några minuter rolig roast. Valle Westesson skojade bl.a. om porr och koalabjörnar. Som vanligt fantastiskt rolig. Sen avslutade Dag Sörås första halvan. Dag var riktigt rolig att se. Publiken var med på noterna och de flesta förstod hans norska alldeles utmärkt. Det gjorde jag också, enda skillnaden är att man måste va lite mer på tårna när man lyssnar, dvs om man svävar iväg lite i sin egen tankevärld så är det lättare att tappa honom. Dag var väldigt rolig med sitt politiska material. Att säga att han är en norsk Betnér är att göra det lite enkelt. Jag skulle kanske säga att han är en norsk betnér med en liten dos Appelquist och Kringlan Svensson. Speciellt sista rutinen hade en exsistentiell kvalitet som jag förknippar med de namnen.

Betnér körde efter paus och gjorde som vanligt ingen besviken. Alla var supernöjda och vi festade på rätt bra efteråt. Jag roastade alla som vanligt och sen gick vi till Crown. Där sjöng jag världens förmodligen lökigaste tolkning av Always on my mind och tryckte i mig alldeles för många Gin-tonics. Kul kväll, med andra ord. Vinkade av Cirkus Betnér (Magnus, Dag och Helena) och önskade lycka till på turnén.

tisdag 14 april 2009

Betnér

Rapporter om slutsålt ikväll. Kul. För er som inte fått nån biljett så finns det en möjlighet att komma dit och chansa på dörren. Vi kommer att släppa in alla med förköp och sen se om det går att klämma in fler i lokalen.

Ska bli kul att konfa. Känns som om det var länge sen.

måndag 13 april 2009

3 - 0

Inte bara comedy, utan även fotboll.

Snart smäller det

Om en timme sitter jag här (tillsammans med 24 000 andra). Kan knappt beskriva förväntan...

söndag 12 april 2009

Reklam

Är det här världens sämsta reklamkampanj för en högskola?



Nej, varför inte ses i en stad där det finns klubbar, konserter, caféer och intelligenta människor istället.

lördag 11 april 2009

Modige Måns

Läser en nätrecension av Måns Möllers framträdande på Hotell Höga kusten. Det är lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda som varit där. Och recensenten Johanna Dahlin är lyrisk: "Dessutom är han inte rädd att klanka ner på SVT:s programutbud, kronprinsessans förlovning och säkerhetskontroller på flygplatserna."

Vilket mod! Måns ger sig i kast med så brännande ämnen som SVT-tablån, Vickans förlovning och flygplatssäkerhet. Ett litet tips till Johanna Dahlin: Spara på superlativerna kring komikers oräddhet tills de skojar om Fritzl, Downs syndrom eller budgetpropositionen.

Potatopotato

Igår körde vi en improcomedyföreställning på scenkonstfestivalen på Inkonst. Det var jag, Marcus, Börén, Kringlan, Ramstedt och Isak Jansson. Potatopotato heter nätverket som arrangerar festivalen. De har under våren dragit igång en massa aktiviteter i Malmö och festivalen var verkligen välarrangerad. Massor med akter på minst tre olika scener på Inkonst och skön stämning. Det enda tråkiga är att det gärna kunde varit lite mer folk, men det kommer det garanterat att va nästa år!

Föreställningen gick fint. Marcus och jag inledde med lite uppvärmning och sen presenterade sig alla komikerna i två minuter. Sen körde vi frågor som publiken hade skrivit innan föreställningen. Funderingar kring livet. Efter det körde vi en grej som heter protest, där vi skulle debattera ett ämne som publiken gav. Sen avslutade vi med lite ytteligare frågor.

Jag kände mig inte på topp, men presterade väl trots det ok. De andra var väldigt bra, tycker jag. Vi kanske kunde pumpat in lite mer energi i det från början och vi skulle nog inte heller ha suttit ner mellan våra inlägg. På slutet stod vi upp och då blev det betydligt mer energi.

Efter det såg jag No Limits, som gjorde en bra föreställning, även om jag sett dom bättre. Efter en matpaus på en indier på Bergsgatan gick vi tillbaka och såg Isak Jansson och hans kompanjon Tomas i Trupp Gruppis på Stora scenen. Med tanke på att publiken var rätt fåtalig så gjorde de en fin förställning, med otroligt bra energinivå hela vägen. Det var humor av det lite lågmälda slaget, med vardagssituationer som ibland långsamt skruvades mot något makabert. Vissa av monologerna kändes lite för poetryslammiga för en sketchföreställning; där hade jag önskat att de hade spelat i ett lite mer vardagsnära läge, men det var ändå en fin stund.

torsdag 9 april 2009

Lasses värld

Lyssnar på Lars Lindquists nya låt 370 10. Lars är sångare i Billie the Vision and the Dancers som är ett av mina favoritband. Låten handlar om hans uppväxt i Bräkne-hoby, ett litet samhälle mellan Karlshamn och Ronneby i Blekinge. Jag blir lite nyfiken på hur det faktiskt ser ut och går in på hitta.se och kikar på ett satellitfoto. Och där ser jag tydligt att just den dan som de fotograferade Bräkne-hoby så var det cirkus i byn, för det ligger ett stort cirkustält där på bilden. Och jag kan inte låta bli att tänka tanken att kanske var Lars också där nån gång för länge sen och såg en cirkusföreställning och tänkte att "en dag ska jag resa nånstans långt bort och förtrolla människor med mina konster". Och så gjorde han det. Visserligen kom han inte fysiskt längre än till Malmö men emotionellt har han i alla fall redan förtrollat mig.

Låten snurrar på P3 just nu, annars kan ni gå in HÄR!

Ungdomarna är det viktigaste vi har

Om du håller på med ståuppkomik så kanske du bloggar. Och om du bloggar så gör du det kanske för att berätta att det går bra för dig. Att du har en massa gigg hela tiden och vilka andra komiker du träffar. Jag är väl inget undantag. Ett projekt som jag däremot inte med bästa vilja i världen kan kalla för lyckat var när jag och Marcus skulle hålla workshops i ståuppkomik för ungdomar. Det var i höstas som vi blev kontaktade av en kille som jobbade som projektledare för ett sorts aktivitetshus för ungdomar i högstadieåldern. - Vill ni hålla workshops? Lära ut ståupp till kids? Det lät roligt. Lite grann av en utmaning, javisst, men det skulle vi säkert klara av. Vi möttes några gånger innan och diskuterade förutsättningarna, och så en söndag eftermiddag drog vi igång.

Vi hade försökt förklara hur viktigt det var att deltagarna verkligen var genuint intresserade av ståupp, men det kändes mer som om alla som var där den dagen föstes ner i källaren utan urskiljning. Marcus och jag hade förberett med ett par videoklipp som vi tänkte diskutera och lite korta övningar. Det visade sig ganska snart att det inte riktigt skulle bli nån workshop i traditionell mening. Mer ett försök från vår sida att hålla nån slags styrfart över huvud taget. Det kändes som om alla ungdomarna hade minst en bokstavskombination. Plus att de triggade varandra till att va lite extra tuffa och nonchalanta mot oss. Efter ett tag fick vi de som inte var genuint intresserade att gå upp en våning och göra andra saker. Vi gjorde några enkla övningar och så var det tack och hej. Marcus och jag hade verkligen ansträngt oss för att det inte skulle kännas som en föreläsning, men det första som en av ledarna sa efteråt var - man kanske ska göra det lite mindre likt en vanlig lektion.

Vi sa hej till ledarna och bestämde att vi skulle höras och utvärdera kvällen och planera framåt. Vi hörde aldrig av oss. Det gjorde inte de heller. Känslan av misslyckande var uppenbarligen ömsesidig.

onsdag 8 april 2009

Mmm, intressant

Giggade på Malmö högskola idag. Det var Drivhuset, en verksamhet som hjälper folk att starta företag, som arrangerade det hela. För att göra det lite mer intressant hade dom bett mig köra en blandning av föredrag om mig själv som ståuppare och Oslipats utveckling och ren standup.

Sagt och gjort. Jag satte ihop en grej om att jag aldrig kunnat nått om marknadsföring men ändå tillsammans med Marcus fått ihop ett bra koncept (Oslipat) och sen benade jag ut varför det hade funkat. Samt körde lite standup. Det var väldigt roligt, och, tror jag också uppskattat. Dessutom var det första gången jag sett någon sitta och föra anteckningar medan jag pratar.

tisdag 7 april 2009

Lotta Bromé - en brottsling



Nu orkar jag inte hyckla längre. Ibland går man och tassar med något man vet. Bara för att personen man fått reda på något ofördelaktigt om är känd. Hur sjukt är inte det? Eller tvärtom, om man hör rykten om någon, ska man då behöva gå in på Flashback för att få det bekräftat. Nej, det tycker inte jag. Så nu berättar jag här vad jag vet: Lotta Bromé har under flera års tid, både i tjänsten och privat begått brottsliga handlingar.

Tror ni det är en kvällstidningsgrej? Läs HÄR!

måndag 6 april 2009

There and back again

Igår åkte jag till Emmaboda och underhöll på en elevrådskonferens anordnad av Sveriges elevråd svea. Det är en organisation som samlar elevråd från skolor i hela landet. Jag plockade upp hyrbilen - en sexväxlad VW som jag blivit uppgraderad till utan extra kostnad - och slängde mig ut på vägarna.

Väl framme konstaterade jag att förutsättningarna inte var perfekta. En stor gymnastikhall där man kunde välja mellan helt tänt i hela hallen eller släckt i halva hallen. Fick en fin presentation av Julia, en av arrangörerna och körde sen i ca 40 minuter. Hade fin fart hela tiden och pratade rätt mycket med publiken. Största utmaning: att det var ett gäng snett till vänster som skrattade mycket. Och med mycket menar jag skrattparoxysmer, spastiska ryckningar som jag på något sätt var tvungen att förhålla mig till. Det intressanta är att man inte riktigt vet om de skrattar med en eller åt en.

Summa summarum ett riktigt roligt gigg. Ungdomarna var väldigt roliga att snacka med. Gled hem genom skogarna nöjd och glad, parkerade och kanade raka vägen in på Debaser.

Finn fem fel

Torsdagen bjöd också på konferencierskap och lite humor för Sparbanken Finns räkning. Marcus och jag gick igenom allt vi sagt och gjort under onsdagen och tog bort det som inte funkade (därav titeln på detta blogginlägg) och la till nytt. Allt blev lite bättre på torsdagen på AF i Lund. Trevlig stämning och positiva vibbar rakt igenom. Efter gigget blev vi bjudna på byråfest hos ID kommunikation, firman som ordnat kundträffen. Det är viktigt att säga byråfest och inte reklambyråfest. Det är den lilla skillnaden mellan en insatt och en icke insatt.

Festen var glammig och New-Yorkig nere i Västra hamnen med fri bar och Motoboy som underhållning. Drack en hel del öl och minglade med en massa människor jag glömt namnet på.

torsdag 2 april 2009

Nytt inlägg

Igår var jag och Marcus konferencierer/komiker på Sparbanken Finns kundträff på Hipp i Malmö. Det var roligt. Det är ju lite annorlunda när man uppträder inför en lite äldre, nykter publik och resten av evenemanget handlar om riskspridning och kapitalförsäkringar. Men jag tycker Marcus och jag gjorde ett bra jobb. Idag gör vi om samma sak i Lund.

Annars har jag spelat krogshow,



fått döda tulpaner att leva,



svettats på Lilla torg,



och sett världens största nu levande stjärtskåra.