tisdag 29 december 2009

They Might be Giants

För några dagar sedan dök det på Sydsvenskans kultursidor upp en recension av Jens Liljestrands avhandling om Vilhelm Moberg. Recensionen var skriven av P O Enquist. Jag blev intresserad, dels för att jag uppskattar Enquists författarskap, dels för att jag kände Liljestrand lite ytligt när vi läste i Lund på nittiotalet.



Jag kastar mig in i Enquists text, som börjar med en anekdot från början av sjuttiotalet där Moberg debatterar med Olof Palme i SVT och hur författaren till Utvandrareposet därefter nästan dör efter att ha fått en köttbit i halsen på eftersitsen. Denna berättelse upptar ungefär halva textmassan. Nåväl, tänker jag, snart kommer väl Enquist in på Liljestrands forskning och idéer om Moberg. Men nej. Resten av recensionen ägnar P O Enquist mest åt att kokettera med sina egna kunskaper om Mobergs författarskap. Efteråt känner jag mig nästan full i skratt. Vad var det här? Jag blir på ett sätt glad för att jag i mellanstadiet fått lära mig skillnaden mellan recension och referat. Men det här kan inte med bästa välvilja kallas för referat heller. Jag roar mig med att räkna ut hur stor del av texten som handlar om Jens Liljestrands avhandling och landar på 14 procent (välvilligt räknat).

Efter den här upplevelsen uppenbarar sig naturligtvis ett antal frågor:

Varför rubrikssätts recensionen ”Denne gigant bland giganter” på ett sätt som får det hela att framstå som en Killing-parodi?

Har P O Enquist över huvud taget läst Liljestrands avhandling?

Varför envisas skribenter med att så ofta inleda texter om någon kulturell storhet med ett referat om när de själva mötte storheten? Ofta är det en helt obetydlig händelse. ”När jag delade taxi med Herta Müller”. ”när jag åt plankstek med Tomas Tengby”.

Och hur gick diskussionen på Sydsvenskans kulturredaktion? Jag har tagit mig friheten att skriva en kort enaktare som beskriver hur det kan ha gått till:

----------------------

Sydsvenskans kulturredaktion. Tre människor, A, B och C sitter runt ett sammanträdesbord.

A
Har ni läst Enquists recension av Liljestrands avhandling? Den innehåller inte direkt något om… avhandlingen. [ser ut över mötesbordet]

B
Nej, jag vet. Men det är ändå Enquist vi talar om, den dubble Augustprisvinnaren.

C
Just det. Denne gigant bland giganter.

A
Nej, det är Moberg som är giganten bland giganterna. Enquist är bara gigant. [irriterad]

C
Okej. Men vad är då Liljestrand?

A
Det spelar väl ingen roll. Jag vet inte om vi kan publicera det, bara?

B
Är du inte klok? Fattar du vad som händer om vi vägrar. Enquist är ju nykter alkoholist. Du vet ju hur griniga såna blir när nått går emot dom. Sade jag att han är dubbel Augustprisvinnare?

A
Ja [syrligt]. Ok, men då är det du som bjuder mig på middag på Kometen på nästa bokmässa.

B
Taget. Jag tänker mig rubriken så här: Denne gigant bland giganter.

----------------------

Vill du läsa "recensionen" finns den HÄR.

måndag 28 december 2009

En söndag

Eftermiddag: Ölfika med Magnus Talib. Pub på Söder. Trevligt.

Kväll: Ståupp på BigBen. Bra kväll. Många var roliga. Skrattade bl.a. gott åt Emma Wessleus och Jonatan Unge. Henzel bra som vanligt. Jörgen Lötgård har nått roligt på gång. Druid körde helt nytt som blir bra. Rouzbeh var mycket bra.

Själv körde jag en dryg tia? som funkade bra. Det var kul att stå på scenen och jag var rätt rolig. Men fick inte fatt riktigt i publiksnacken. Hittade inte ingångarna, liksom. Men som helhet var det roligt. Sen en öl på fem minuter innan jag sprang mot T-banan och Knivstatåget.

Seger

Ny skidtur igår. -7,7 grader Celsius. Jag vallade Swix blå med grön rand. Perfekt. Jag forsade fram i spåren och körde om i princip alla. - Ur spår, skrek jag. Ingen noterade detta så jag bytte spår och löpte om dom i elegant stil. - Ser ni stämpeln, ville jag skrika. Stämpeln i pannan där det står "Elitmotionär".

lördag 26 december 2009

Skidkungen

Som ung var jag rätt hyfsad på längdskidor. Jag tävlade faktiskt några år i mellan- och högstadiet. Jag var långtifrån bra, men det blev i alla fall ett par skol-DM-medaljer i stafett. Jag startade alltid. Gemensam start var min grej, liksom. Jag skulle tippa på att jag presterade 25 procent bättre i gemensam än i individuell start.

Igår tog jag i alla fall laggen och gick upp till Knivstas elljusspår för att åka ett par varv. Jag var rätt peppad och vallade med ljusblå Rode-valla (0 till -2 grader). Det flöt på rätt bra, även om det var lite bakhalt. Jag tyckte att tekniken fungerade okej och att de gamla takterna satt i. Men så började det gå tungt. Jag blev omåkt av en knatte i tioårsåldern och sedan av flera gamla gubbar som forsade förbi mig i spåret. Plötsligt kändes min teknik som en spastikers och min kondition som Bengt Magnussons. Jag prövade att valla om. En gång, två gånger. Först fick jag bra fäste men inget glid, sen nästan tvärtom. När jag kommit fram till skjutbanebacken (Knivsta elljusspårs elddop) så saxade jag upp som om en Gambiansk flykting stått på ett par skidor för första gången.

Imorgon bitti är jag där igen. Av revanschlusta och för att jag inte tänker låta EN motgång hindra mig från att komma tillbaka till den punkt där jag var för 25 år sedan. På prispallen i Upplands skol-DM.

fredag 25 december 2009

Jesper

Jesper Meijling är en av mina äldsta vänner. Han har precis fått en doktorandtjänst på teknik- och vetenskapshistoria vid KTH och vi firade detta med rödvin och olika fiskrätter hemma hos mig. Först två tapas, brännvinssill på grovt rågbröd och Rostad ciabatta med körsbärstomater, basilika och sardeller. Sedan en väldigt enkel pasta: Creme fraiche med örtsmak, röd stenbitsrom och varmrökt lax till vanlig spagetti. Så jävla gott.

Jag och Jesper har alltid väldigt roligt tillsammans. Det mesta vi skrattar åt är en gravt referensmättad humor som relaterar till olika samhällsfenomen. Det blir väldigt smalt. Jag skulle inte kunna skoja om de sakerna vi skojar om ens på den minsta elitistklubben i Malmö (läs På besök). Referenserna skulle flyga över huvudet på människor likt napalm över barnen i Vietnam. Det är inte en roligare humor, det är bara det att bara jag och Jesper uppskattar den.

Jag fick också ett julbokpaket av Jesper. Den innehöll tre böcker.



Förutom denna mellanösterns motsvarighet till "Rädda Joppe - död eller levande" innehöll paketet två andra titlar. En biografi över Hoola Bandoola band (jag ser nu framför mig en dreglande Kalle Lind) och en åtta hundra sidor lång odyssé över vitsens historia och fysiologi, utgiven av ett obskyrt överintellektuellt Göteborgsförlag. Julen är med andra ord räddad.

tisdag 22 december 2009

Kontorsdag

Sitter på kontoret och skriver på mitt lösa tangentbord som jag kopplat till laptopen. Att skriva på det är som att raka sig med en fembladshyvel. Det är skönt och man känner ett välbefinnande och man känner också att man aldrig kommer att gå tillbaka till en trebladshyvel/gammalt tangentbord. Allt flyter på på ett magiskt sätt.

Det som också flyter är min bokföring som jag behandlat styvmoderligt under hela hösten. Verifikationer i olika kuvert och mappar som ska in i pärmar. Var är Alejandro Fuentes-Bergström när man behöver honom?

Jag har en liten hjälpare, men han har redan tagit jullov. På julaftons morgon tar han och jag tåget till Knivsta, så räkna med att jag kommer blogga mer än vanligt när jag har 16 timmars dödtid per dag. Obs, att mina föräldrar inte är tråkiga på något sätt, bara att det blir mer ledigt än vanligt.

söndag 20 december 2009

Appelquist i källaren

Kristoffer Appelquist åker på turné nu, filmar det hela och så ska det bli en DVD av det. Vi hade förmånen att köra en extra Oslipatkväll med honom i Tangopalatsets källare i lördags. Första akten körde jag som konferencier, Tomas Högblom, Nils Lind, Marcus Johansson och så jag igen. Det var inte jättemycket folk, kanske 50-60 personer, men de var med från första sekunden. Det är något speciellt med den där källaren. Mer än en gång har jag tänkt att man skulle köra mer där nere, men stora salen är ju inte dålig den heller, det blir en helt annan grej, bara.

Tomas var jävligt vass igår. Han är en av dom jag skrattat mest åt i höst. Nils och Marcus gjorde också väldigt stabila gigg. Själv är jag mer än nöjd, både med mitt konferencierskap och med mitt set. Jag testade en ny grej om nazityskland, som började med nyheten om att Auschwitzskylten blivit stulen. Det är definitivt något jag ska jobba vidare på.

Sen gjorde Marcus en jävligt rolig presentation av Appelquist, som sen skojade i en fyrtio minuter. Som vanligt var han jävligt skärpt och bra. Jag hyser en oerhörd beundran för Kristoffer, både för hans intelligens på scenen och hans integritet. Men också för hur han jobbar väldigt målmedvetet med sin comedy. Det är väl han och Fredrik Andersson som känns som dom i min egen generation som har tydligast mål för var dom vill vara och hur dom vill jobba. Men huvudsaken är att det blir kul, och det var det verkligen igår. Motorcykelrutinen är kulturhistoria och resten också bra skit.

Eddie Izzard



Jag var på Eddie Izzard i fredags. Izzard kallade Malmö Arena för flyghangar och jag är benägen att hålla med. Det känns som om alla ursprungliga intentioner som Gert Wingårdh hade i sin skiss har gått förlorade utmed vägen. Den rundade arenaformen som var så tydlig i de tidiga skisserna har blivit till en kantig form som tappar i precision precis som postmodernismen aldrig lyckades återskapa något av intensiteten i klassisk arkitektur eftersom detaljeringen aldrig blev lika bra som i de ursprungliga byggnadsverken.

Det stora taket mot stationstorget fungerar fint, men redan i dörrpartierna upptäcker man vilken smäckbyggnad det handlar om. Fula aluminiumpartier i pulverlack leder en in i någon slags foajé som i bästa fall kan sägas vara neutral, men i sämsta fall en rumslighet lika oformlig och död som en strandad val. Skyltningen är grafiskt undermålig och dessutom väldigt otydlig. När man väl kommer in i arenan upptäcker man hur dåligt arkitekterna behandlat den stora volymen. Inga tecken på vad det är för konstruktion som bär upp hallen, ingen tanke på hur rummet ska upplevas. Tur att det var halvmörkt större delen av föreställningen.

När man lämnar Arenan förstår man varifrån Percy Nilsson kommer, från en byggbranch helt ointresserad av att skapa märkesbyggnader av bestående värde, och vad han i slutändan framstår som: En fet, punchdoftande, obildad, kapitalistisk gris.

Robins i torsdags

Torsdagens Robins gick till historien som programmet som Rolf Lassgård inte hann fram till. Redan vid lunch fick vi indikationer på att planet som han och Lena Philipsson skulle flyga med från Bromma skulle bli försenat. Rolf och Lena dirigerades om till Arlanda och satt sedan och väntade på landningsbanan i flera timmar och väntade på start.

Samtidigt i Malmö: Fritte Fritzson värmer upp inför programmet. Bästa uppvärmingen för säsongen, helt klart. Jag kör lite material och får till riktigt bra improvisationer med publiken. Sen kör vi igång inspelningen fram till själva intervjudelen av programmet. Då har Lena och Roffes plan landat på Kastrup, men eftersom Rolf ska tillbaka till Stockholm/Gävle samma kväll tas beslutet att han inte åker med till Malmö utan får vända på Kastrup och åka hem igen. Känns lite snopet, kan jag tycka. Jag står och kör ungefär varenda skämt ur min skämtkatalog. Känns som jag står och harvar 45 minuter, men jag har tappat tidsuppfattningen. Jag får hjälp av Johannes Finnlaugsson som går in och kör en tia med lite blandat, inklusive dvärgporr. Tror aldrig en publikuppvärmning har varit så "blå".

Till sist kommer så Lena in och vi kan slutföra programmet. Det var en riktig kämpainsats från alla i teamet och programmet blev riktigt bra tycker jag, med lite mer sketcher än vanligt. Under hösten har det ju också pågått en liten familjefejd mellan mig och Texas om vem som får mest "airtime". Jag var ju med i pantbankssketchen, så med nedanstående sketch står det 1-1.

torsdag 17 december 2009

Säsongens sista Oslipat

Säsongsavslutning på Oslipat igår. Efter ett par avhopp såg uppställningen ut så här: Nour El-Refai, Anders Johansson, Paul Tilly, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, Emma Knyckare, Embla Löw-Larsen och med Tomas Högblom som gästkonferencier. Det blev en riktigt bra säsongsavslutning. Flera sa att det var en av de skrattätaste showerna på mycket länge. Efter Tomas inledning körde jag en tia där det mesta var sånt som jag bara kört en eller två gånger innan. Det mesta funkade fint och det känns som om jag har en hel del att jobba vidare med i januari. Sen skojade Embla väldigt roligt. Hon har en fantastiskt stil på scenen, så sårbar men ändå så säker. Efter Embla visade Marcus en film som med Marcusk precision skämtade om filmskapandets vedermödor. Paul Tilly avslutade sen första akten med mycket energi.

Sen körde Nour ett fantastiskt set till publikens jubel. Emma gick upp efter henne (inte det lättaste) men visade återigen att hon är säkerheten själv. Slutligen så visade Ankan lite semesterbilder. Toppen. Tomas Högblom gjorde en grym insats som konferencier. Han hade dagen till ära klätt upp sig i smoking, men skämten var som vanligt både absurda, oväntade och jävligt roliga. Jag vet att man inte ska vara bitter över det man gör och var man bor, men jag tror helt klart att om Tomas hade bott i Stockholm hade han varit med i RAW nu, fått ta emot ett pris på ståuppgalan och varit bokad i alla möjliga sammanhang. Men kanske handlar det också om att hjälpa varandra och också hajpa varandra lite, så folk fattar att det är bra. Det ska jag ägna 2010 åt. Så håll i hatten.

tisdag 15 december 2009

Christmas Experience

Julshow med herrarna Börén, Lind och Högblom som värdar. Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, Jesper Rönndahl, Johannes Finnlaugsson och jag var också med. Det var en väldigt rolig föreställning som lyfte gradvis. Det var lite trevande inledningsvis och jag gjorde det inte bättre med min tullarmonolog. Jag hade skrivit ett manus som handlade om några tullare som misshandlade en afrikan. Det funkade ok, men blev ingen skrattfest, kanske beroende på ämnet. Avslutade med några julklappsrim som det skrattades åt i alla fall. Efter paus fick framförallt Högblom fart på det. Sen kunde jag gå in och jazza lite ett par minuter med improvisationer och sen läste jag julsagan som blev en succé igen. Sen ööööl. Och ööööl, och ööööl, och ännu mer ööööl.


(3:52)

Har skojat lite sen sist

I fredags var det företagsgigg tillsammans med Karin Adelsköld i Lund. Ett konsultföretag där vi körde ca en kvart var. Känns rätt gött tycker jag. Man kan jazza och känner inte att man måste hålla en massa i huvudet. Bara gå upp och skoja. Det gick fint och Karin är väldigt proffsig. Logen vi satt i var som ett litet elektroniklabb med mycket spännande utrustning. Bl.a. olika skyltar där man kan se hur lång tid det är tills bussen man väntar på kommer.

Sen en öl på Fellini och världens sämsta pommes på stället som ligger precis bredvid stationen i väntan på tåget.



Karin i logen


Fritte i logen

lördag 12 december 2009

Robins 10 december

Värmde upp Robinspubliken igår (för 10:e gången i höst). Det var ett j-a nöje. Publiken var verkligen med på noterna. Man ser det i människors ansikten. Att dom är där för att ha kul och liksom ler även när dom inte ler synligt.

Jag kan verkligen hata dom gångerna man står på scenen och tittar in i en människas ansikte men inte ser nånting. Ingen reaktion, inga känslor. Det här är bara en teori, men jag tror att samhället skulle må bättre utan dom människorna. Jag tror att det är dom människorna som också vänder andra sidan till när barn blir mobbade på skolgårdar och att det är dom som röstar på Sverigedemokraterna. Men, som sagt, det är bara en teori.

torsdag 10 december 2009

Om att skriva skämt

Läste om en skidåkare som skadat sig på en stav. Skrev följande skämt:

Den svenske skidåkaren Jesper Modin fick förra helgen en stav i bröstet och fick föras till sjukhus. Modin själv var chockad över hur det hela gick till: Plötsligt stod det en liten kille med glasögon framför honom och skrek Expelliarmus!

Uppenbarligen var det ingen som varken läst eller sett Harry Potter, för skämtet möttes av tystnad i manusgruppen. Jag blev naturligtvis arg: - Känner ni inte till det största populärkulturella fenomenet under de senaste 20 åren! Jag smög in skämtet i dokumentet som skulle läsas upp för en liten provgrupp med folk på tevehuset.

När Robin under nästa genomläsning kom till just det skämtet såg han på mig och bad mig dra det. Jag levererade det med full kraft ... och mötes åter av tystnad. Jag var överbevisad, två gånger om. Moloken vandrade jag genom korridorerna och mumlade något om referenslösa människor.

tisdag 8 december 2009

Bloggen

Fan vad tråkig den är. Alldeles för opersonlig. Jag måste skärpa mig. Det är visserligen inte nyår, men jag avger ett tidigt nyårslöfte. Jag ska skriva mer från hjärtat. Synd att det är så hårt bara.

söndag 6 december 2009

50 roliga moment på nätet # 39

När det gäller begåvade ståuppare så kan man ju hitta en massa roliga klipp. Men det här tycker jag sammanfattar Louis CK:s storhet rätt bra.

Hello Dolly



Jesper Rönndahl och Fritte Fritzson på Brogatan 23.45, lördag kväll. Vi bluetoothade bilden till nya super-DO men hörde inget, så vi utgår från att den är grön och kör ut den i etern.

lördag 5 december 2009

Konsulter, konsulter, konsulter

Var konferencier/komiker på en stor middag igår på Luftkastellet. Det var ett infrakonsultföretag som hade julfest med sina respektive. 150 personer i lokalen, som ju är rätt stor, men hade blivit lite mysigare med bra ljus och lite julgranar (som ingick i en julgransklädningstävling).

Tyvärr var inte varken ljud eller ljus riktigt optimerat för det som hände under middagen, utan mer på att det skulle dansas efteråt, vilket kanske hade att göra med att det var en dj som monterade upp grejerna... Hursomhelst så borde jag naturligtvis dubbel- och trippelcheckat det här innan, men jag hade ändå berättat att jag tänkte köra standup och behövde något slags fokuserat ljus för detta ändamål.

Jag körde två, tre snabba inhopp under middagen och ett ståuppset på ca 20 minuter. Det gick inte av sig självt, om man säger så. Det var bara att ta på blåstället och ånga på och lita på att materialet började svänga. Det gjorde det faktiskt och jag kunde runda av med hedern i behåll. Jag skulle vilja ge mig själv en fyra för min insats, men bara en tvåa för resultatet.

Det är ju lätt att man börjar analysera för mycket, men det är ju ofta så att folk har lite svårare att komma igång när de inte känner varandra. Här var det alltså fem-sex olika kontor från hela Skåne plus respektive, vilket gjorde att det inte var supersammansvetsat. Kanske var dom inte så ståuppvana heller. Men jag har heller ingen lust att köra något slags brandtal innan och berätta hur mycket roligare det är om de bjuder till och skrattar och applåderar. Det känns lite som fusk. Fattar dom inte att jag är rolig så får det va, liksom. Idiotiskt tänk, jag vet.

Nu har jag kanske neggat det för mycket, för det var trevlig stämning rakt igenom, väldigt fint mottagande av arrangörerna och jag hade fint sällskap vid bordet av ett yngre par och några danskar. Fullgjort uppdrag kanske man ska sammanfatta det med. Och att det är gott nog.

fredag 4 december 2009

Den största äran

Det största som kan hända en människa, förutom att få barn eller göra en sketch i Cirkus Möller, måste väl ändå va att få något uppkallat efter sig. Då förstår ni kanske hur hedrad och glad jag blev när Marja och Evelyn berättade att deras katt i Stockholm heter Fritte Fritzson. Tårarna ville liksom inte sluta rinna. Jag förstår naturligtvis att det är lite roligt också, det är ett lite knasigt namn och så. Men det bortser jag ifrån. Och visar några bilder på det lilla underverket:


Har ni ingen större frukt?


Släpp ner mig! Jag är väl inget läppstift, heller.


Lägger en kabel...


"Busfrö"

Robins igår

Inspelning med Klara Zimmergren och Ace Frehley. Jag var rätt bra på publikuppvärmingen och sen fick jag gå in en gång till innan Ace skulle gå på. Nått med att han skulle sminkas. Vet inte om det märktes...

Rolig intervju och hoppas att det blir julmust i programmet imorgon. Kolla på Robins då om ni gillar humor eller gamla Kissgitarrister.

söndag 29 november 2009

Norra brunn lördag 28 november 2009

Lördagens föreställning var en raket som lyfte gradvis. Jag inledde precis som på fredagen med en kvart och gjorde det bra, även om jag fick kämpa mer. Det var fullpackat med folk (Gardell-effekt?) men det kändes som om publiken närmast scenen var lite mer avvaktande och folk i baren var mer på. Jag lämnade över till Lasse Karlsson som som vanligt var rolig även om han också fick kämpa lite för att få det att svänga. Efter pausen gick jag upp igen och körde ett par skämt innan jag skickade på Ahmed Berhan, som körde en femma som var pure energy. Sen gick Gardell upp och levererade en 25:a som var minst lika energifull och han fick hela salongen att koka. Så summa summarum en riktigt bra kväll (igen).

Efteråt åkte jag, Ahmed och Berhad Rouzbeh med Gardell till RAW på Göta Lejon, där vi fick se andra akten där Jonas körde ungefär samma material som på Norra brunn och där Tom Rodhes gjorde sin första sejour i Sverige. Tom var väldigt stabil på scenen och har en skön stil, men det kändes inte som världsklass. Vet inte vad det är som gör det där lilla extra, men visste jag det hade jag kanske applicerat det på mig själv. Efteråt lite mingel med Mårten Andersson, Robin Paulsson, Özz Nûjen, Marika Carlsson, Messiah Hallberg och ovanstående. Om ni undrar varför jag skriver ut hela namnen? För att få fler träffar naturligtvis. Fåfängans fyrverkeri.

Vad Robinsredaktionen gör på SVT Malmö när vi inte skriver skämt

Norra brunn fredag 27 november 2009

Norra brunn i fredags var en riktig vitamininjektion. Jag inledde föreställningen med en kvart där jag i början pratade om ståupp och om människorna i lokalen för att sen glida in mer på material. Var rätt aggressiv på ett väldigt positivt sätt, ungefär som tjejer vill att man ska va i sängen.

Det var skratt från början och hela kvarten ut. Det kan inte bli annat än en femma i betyg. Efter mig gick Özz Nûjen upp och var som vanligt både väldigt rolig och väldigt nära publiken. Det känns som om Özz varje gång han går upp på scenen nu för tiden vill ligga lite på gränsen, att man inte riktigt ska veta var man har honom. Han lyckades med balansakten i alla fall och avslutade med bravur.

Aron Flam körde sen efter paus och testade rätt mycket nytt. Jag hade väldigt roligt och publiken också, även om de inte fattade 100% av det roliga. Sen avslutade Fredrik Andersson med en tight 25:a. Kul att ha följt Fredriks karriär ända från Oslipats tid i lilla baren på Jeriko till sista spotten på Norra Brunn. Fredrik har ett väldigt vetenskapligt angreppssätt till ståuppen. Ingen resonerar och tänker lika mycket på varför något är roligt, hur man fångar publiken och hur man behåller dom i sitt grepp. Men allt det här skulle vara helt meningslöst om det inte också är kopplat till en passion för jobbet, som det också är i Fredriks fall.

Sen blev det naturligtvis öl och jag hamnade i en hätsk diskussion med Råland Ulvselius om man kunde säga att en världsreligion är bättre än en annan. När jag vaknade upp nästa morgon insåg jag att det var jag som stått för det hätska, att Råland hela tiden hållit sig lugn och att jag skrikit "Men det är ju för att du är dum i huvet". Så börja inte diskutera religion med mig efter klockan två på natten på en liten sylta på Odengatan!

fredag 27 november 2009

Mått



- Vilket format vill du trycka affischerna i?
- Elskåps.

Recensioner

Magnus Betnér för ett intressant resonemang om recensioner på sin blogg. Hans tes är att lokaltidningarna skriver så dåliga recensioner att han inte har nån lust att ge dom fribiljetter till sin föreställning "Livets ord". Jag har viss förståelse för det där. Vad är väl en recension egentligen? Själv är jag i rakt motsatt läge. Jag hade verkligen inte blivit ledsen för en recension, men under mina tre år som ståuppare har jag blivit recenserad NOLL gånger. Storstadspressen recenserar ju inte vanliga ståuppkvällar, men landsortspressen är ju rätt ofta på ståupp. Men aldrig när jag är där. Jag har uppträtt i Helsingborg, Kalmar, Kristianstad, Jönköping, Falkenberg, Arvika, Hässleholm och på många andra ställen, men alltså inte på drygt tre år lyckats pricka in en recensent. Det spelar ju egentligen ingen roll, men det känns som om alla andra som hållit på lika länge fått ett antal recensioner. Men så fort jag får min första recension och den är negativ så kommer jag säkert anamma Betnérs linje, att alla recensenter bara levererar skit. Jag kan lika gärna säga det nu så är det gjort.

Robinsinspelningen igår

Oväntade händelser = roligt för publikuppvärmaren. Igår var det som vanligt Robinsinspelning. Publiken var inte direkt lättstartad. Det är svårt att veta varför det blir så, men när man går in med bra energi i början och får spridda skratt på säkert material så känns det lite saggigt. Men det var bara att köra på i ett jävulstempo och sakta men säkert fick jag igång publiken. När jag lämnade över till Robin var det bra stämning och inspelningen gick igång. Men precis när Robin skulle börja med sin monolog dog promptern. Så Fritte fick in och köra lite mer standup innan problemet var åtgärdat. Sändningen gick igång igen och flöt på bra tills det blev nått fel med uppspelningen av bandat material. Så jag gick in igen och körde på ett bra tag. Letade i huvudet efter material att köra och plockade fram saker jag absolut inte kört på ett tag och aldrig på en Robinsinspelning. Det funkade i alla fall, folk var glada och inspelningen gick igång igen. Sen blev det en kanoninspelning med roliga inslag och med Dregen och Kim Anderzon som gäster. Bägge var toppen i intervjufåtöljerna och Kim var verkligen helt förtjusande. Det är nått visst med äldre kvinnor...

Tills programmet sänds bjuder jag på en sketch från tidigare i säsongen. Det här var första gången jag jobbade med Åke och jag gillar verkligen honom och sättet vi spelar in på. En metodik jag inte kommer att avslöja.

torsdag 26 november 2009

The Tivoli

Hej blogg!

Igår var jag så kallad supportkomiker på The Tivoli i Helsingborg. Martin Svensson var konferencier och var väldigt rolig. Sen körde jag 25 minuter och hade försökt byta ut material från när jag var i Helsingborg i somras. Jag ger mig själv betyget 3+. Jag levererade och folk skrattade, men jag fick det inte riktigt lokalen att självsvänga. Borde pratat mer med publiken, varit här och nu. Nåja, det kom faktiskt fram ett par efteråt och tackade mig, så helt under isen var det inte. I andra halvleken visade Mårten Andersson vad spelglädje innebär. Det märktes verkligen att han var glad över att va i Helsingborg. Bra energi i 45 minuter och några riktigt roliga publiksnack. Brände sen hem till Malmö, hämtade Texas och myste lite i hemmets lugna.

Tack till The Tivoli för fint mottagande (som vanligt). Ställlet är helt klart på topp-5 listan över bästa totalupplevelse för ståuppkomiker.

tisdag 24 november 2009

50 roliga moment på nätet #40

Därför att det var här som Schyffert lanserade roast i Sverige. Och sen försökte sälja in det till SVT, som sen gjorde Grillad. Som blev dissat av Betnér och några andra. Som var med i Roast på Berns. Som var roligt förutom de programmen som inte var roliga.

söndag 22 november 2009

Snäll humor

Oslipat körde igår en specialföreställning i Tangopalatsets källare inför ca 100 personer. Alla komikerna hade skrivit fem minuter nytt material som inte skulle väcka anstöt. För att kontrollera detta hade vi en minoritetsjury som bestod av en feminist, en tant och en jude som delade ut minuspoäng om de kände sig stötta. Men dom som avgjorde om det var roligt eller inte var i slutändan en annan jury bestående av vita, heterosexuella medelklassmän.

Jag var konferencier och kunde därför kosta på mig att köra lite hårdare material, något jag utnyttjade ett par gånger. Alla komikerna var verkligen superroliga. De som uppträdde var Jörund Larsen, Nils Lind, Johannes Finnlaugson, Valle Westesson, Tomas Högblom, Cecilia Ramstedt, Marcus Johansson och Kringan Svensson. Till slut stod Kringlan som segrare efter ett tight race.

Jag älskar verkligen den där källaren. Nu har vi kört fyra specialföreställningar där och alla har blivit mycket bra. Det känns som om vi hittat en bra balans nu när vanliga Oslipat blivit en lite mer etablerad klubb. Då är källaren andningshålet där experimenten får stå i centrum. Precis som de egentligen borde göra alltid.

Lite happy

I torsdags spelade vi krogshow igen, den här gången på hemmascenen, dvs Victoriateatern i Malmö. Vi hade ändrat lite från föreställningarna i Helsingborg och Växjö, så att vi inte körde något som vi spelade i Malmö i våras. Detta innebar som vanligt textpluggande och repande in i det sista. Salongen var fullsatt, vilket var kul. Och vi bjöd på en riktigt bra föreställning, tycker jag. Alla var på tårna och publiken gillade vad dom såg. Roligast för egen del var nog att damma av min gamla sång "Ljuva 60-tal" som handlar om hur mycket bättre allt var förr, fast ändå inte. Jeppes nya nummer om evolutionen och Jan-Öyvind Swans glasögon var också väldigt kul.

50 roliga moment på nätet #41

And plats 41 goes to Demetri Martin. För att han jobbar med blädderblock.

Oslipat 18/11 2009

Oslipat i onsdags var en kanonkväll som jag inte fick uppleva på plats, men förhoppningsvis i januari i P3. Sveriges radio var nämligen där och spelade in kalaset. Tanken är att sända det som en test på om ståupp kan va nått att sända i radio nästa år. Hoppas det. Jag gillar ord, och om man gör det så tror man också på radiomediet. Vissa hävdar att ståupp bara till hälften är ord och till hälften hur man levererar dom och hur det ser ut. Jag hävdar att det förmodligen är sant, men om dom som lever på hur dom levererar och hur dom ser ut skulle anstränga sig lite mer med sina ord så skulle dom också bli mycket bättre.

Jag hann i alla fall med att köra några minuter i början av föreställningen innan jag hastade vidare till en showrepetition. Såg också Marcus vara rolig som konferencier och Tora Larsson göra ännu ett bra gigg.

50 roliga moment på nätet #42

Svårt att veta vad man ska välja ur Flight of the Concords katalog. Finns så många sånger som är bra, men den här gillar jag för att de försöker muntra upp Murray på ett sätt som så tydligt plockar fram hans rätt erbarmliga liv.

söndag 15 november 2009

Smoking

Gjorde mitt första smokinggigg igår. En gåsmiddag i centrala Malmö med ett fyrtiotal gäster. Jag kände mig lite som gammeldags underhållare i Las Vegas. Dryg och alkoholiserad. Men gigget gick fint. Det var inte gapskratt hela vägen, men jag sydde i alla fall ihop en bra 25-minutare. Allt hårt och snuskigt gick ju bort, så det var intressant att se vad som fanns kvar i form av rutiner och skämt. Tydligen en 25-minutare. Men jag borde skriva mer material som verkligen funkar överallt. Nu blir det lätt att man skriver grejer som bara funkar på "På besök" men inte någon annan stans. Sen gick jag till Debaser en sväng i min smoking, mest för att kunna se ner på folk i rutig skjorta och jeans. Funkade utmärkt.


En annan smokinglirare

Robinsinspelning 12/11

Tina Nordström och Al Pitcher var gäster. Vi var beredda på att Tina kanske skulle tvingas tacka nej för att hon varit lite för hårdhänt mot sin man, men vi hörde ingenting på hela morgonen, så allt verkade lugnt. både Tina och Al var ju naturligtvis hur proffsiga som helst. Enda "problemet" med inspelningen var att det var så mycket kul som visades för publiken, men tyvärr har vi ju bara 28 minuter i etern. Förhoppningsvis finns det plats till något av det senare i höst i stället! Efteråt tog vi en öl på Belle Epoque. Håller det stället på att bli vårt stamställe? Två gånger på en säsong hittills. Bara Anytime kan konkurrera om den titeln. Vi får se när säsongen summeras!

Vill ni se mer Anna Blomberg? Här:

torsdag 12 november 2009

50 roliga moment på nätet #43

Ja, jag vet. För en 17-årig finnig kille som ägnar hela dagarna åt att lägga ut elaka kommentarer på Youtube så kanske det här inte är den färskaste grönsaken. Men för mig är det här ändå stort. Innan internet så gick man på bio och såg Gösta Ekman i korta sketcher. Det här var ballt på 80-talet.

söndag 8 november 2009

Malmö komedifestival III

Under den något missvisande titeln skojade ett gäng på krogen På besök i fredags. Simon Svensson, Johannes Finnlaugsson, Cecilia Ramstedt, Nils Lind, Tomas Högblom, Jesper Rönndahl, Josefin Johansson, Marja Nyberg, Marcus Johansson, Erik Börén, Soran Ismail och jag. På besök har blivit lite av en fristad för det som lite slarvigt kallas för Oslipatgänget. Det som kännetäcknar detta kotteri är 1) att det är lite svårt att redogöra för exakt för vilka som ingår och 2) att alla dricker lite för mycket alkohol. Detta skiljer gruppen rätt kraftigt från det så kallade MACK-gänget, där de flesta har en balanserad om inte obefintlig alkoholkonsumtion.

Det var en skön kväll där de flesta som vanligt levererade nya och roliga skämt. Jesper höll ihop kvällen på ett alldeles lysande sätt. Bäst var nog Johannes, som kombinerade fräscha skämt med en väldigt självklar scennärvaro.

Efteråt - ja det här kommer kanske inte som någon större överraskning - dracks det en hel del öl. Själv var jag ok, men inte mer. Jag försökte leverera mina grejer lite deadpan, alltså coolt. Det funkade ok, men materialet höll inte hela vägen för det. La in lite gamla grejer också, mest för att hålla skämten kokande.

Arv och miljö

Under hans livstid så klagade folk rätt mycket på Michael Jacksons plastikoperationer. Men om folk sett fler bilder på hans far, Joe Jackson tror jag kanske kritiken hade tystnat.

lördag 7 november 2009

50 roliga moment på nätet #44

Det här var på den tiden Claes Månsson inte spelade fars på Vallarna i Falkenberg och Susanne Reuter inte spelade Svensson, Svensson på Nöjesteatern i Malmö. Jag bor precis bredvid teatern och ser när "verklighetens folk" går för att se på Reuters och Allan Svenssons roliga pjäs. Visst måste vi alla få bröd på bordet, men om man gjort en sån här sketch så känns det lite trist att utvecklingen går åt det hållet.

Åh vilken torsdag

Ungefär kl 10 fick vi reda på att en folkkär artist som skulle varit gäst hos Robins ställde in. Men som tur var så var Soran Ismail i stan och kunde hoppa in. Dagen ägnades åt skriva nya frågor, lekar, och dylikt till programmet. Sen värmde jag upp (gick bra), var med en snutt på inspelningen och hoppade sen in i en taxi med Soran och Per (producenten) till Lund. Kom precis till andra halvan av PrickPrick. Råland körde ett roligt set innan mig. Jag gick upp med mycket energi och hade väldigt roligt. Det var verkligen ett högoktanigt gigg. Inte tekniskt perfekt, tvärtom sumpade jag ett par skämt, men det gjorde inget. Kul med ett fullsatt Café Athen och bra konferencierskap av Erik.

Oslipat 4 november

Har varit alltför upptagen några dar nu för att skriva. Hoppas inte Johan Sköld tar bort mig från sin bloggroll nu... Oslipat i onsdags blev en väldigt bra föreställning. Det var kanske inte den på pappret starkaste föreställningen i höst, men alla komikerna levererade comedy på sin översta kvartil. Jag var ledig och bra som konferencier och sen skickade jag på Johannes Finnlaugsson. Han har i flera år skrivit humor på nätet (boyahed.com) och också skrivit manus för Robins. Nu har han börjat med standup och är såklart en vass skämtskrivare, men har också börjat hitta en ledig stil på scenen som gör att man gillar honom direkt. Sen var det Linn Edlunds tur. Hon hade skrivit mycket nytt och roligt material som hon levererade på ett som vanligt roligt sätt. Efter henne gick Råland Ulvselius upp och hade uppenbarligen utnyttjat pappaledigheten bra. Även han hade nämligen mycket nytt och väldigt roligt. Malin Nanhed är liksom Johannes väldigt färsk på ståuppscenerna men har verkligen fattat det här med hur man skriver skämt. Väldigt avslappnad på scenen också. Nils Lind avslutade första akten på ett både roligt och säkert sätt!

Efter pausen skojade Elin Nordén (även hon med nästan bara nytt material) innan Isak Jansson gick på. Han körde en tia som fick Tangopalatset att komma i självsvängning. Publiken var helt hänförd av Isaks grejer och han fick en välförtjänt megaapplåd när han gick av. Soran Ismail var som vanligt väldigt rolig men får ursäkta för kvällens kung var ändå Isak.

måndag 2 november 2009

50 roliga moment på nätet #45

Ricky Gervais är rätt bra på att driva med våra dåliga samveten. Här smashar han dessutom in så många skruvade slut att man bara måste sitta och smeka youtuberutan lite med muspekaren.



Comic Relief är alltså en återkommande insamlingskampanj med komiska förtecken. Ungefär som humorgalan, fast med humor.

söndag 1 november 2009

Oslipat i Kristianstad

I fredags körde vi en Oslipat Knock-out-kväll i Kristianstad. Jag var konferencier och introducerade kvällen. Ibland är det svårt att veta vad som går hem på olika ställen, men jag fick bra flow direkt och testade också ett par lite grövre grejer så att komikerna skulle få en aning om var nivån för kvällen låg. Den visade sig va hög på det sättet att det blev en väldigt rolig kväll. Först körde Jörund Larsen ett kort set och var precis lika säker som man har vant sig vid att han är. Sen var det en knockoutmatch mellan Marcus Johansson och Paul Tilly (som ju nästan var på hemmaplan, eftersom han är från Osby). Vi körde trerondersmatcher där första ronden var en presentationsrond, andra en aktualitetsrond och tredje ett valfritt ämne. Tilly gick ut i hårt tempo från början, Marcus smög fram och ökade rond för rond. Till slut stod Paul ändå som segrare.

Efter pausen gjorde en tjej från Degeberga, Petrina Solange Karlsson, debut. Det var en väldigt lovande sådan. Hon hade fattat precis vad ståupp handlar om. Tydliga skämt med bra uppbyggnad och som utgick från henne själv! Sen var det dags för dagens andra tungviktsmöte mellan Kringlan Svensson och Marika Carlsson. Det här blev en väldigt jämn match där Kringlan låg under men sånär höll på att gå ikapp och om i sista ronden. Publikens röstkort var väldigt jämt fördelade med en viss övervikt för Marika. Hon mötte nu Paul i en final där de skulle motivera varför just de skulle vinna. Bägge gjorde det väldigt bra, men Marika var lite vassare och tog hem segern. Inte helt överraskande med tanke på hennes rutin, både som ståuppare och i Treans Comedy Fightclub.

Allt som allt en väldigt lyckad kväll i Kristianstad. Tack till Supportbolaget för bra samarbete.

Robins i torsdags

Värmde som vanligt upp inför Robinsinspelningen i torsdags. Kändes bra. Fick till och med ett gigg direkt efteråt av en person som suttit i publiken. Så det måste ha varit rätt bra. Rolig inspelning med Caroline af Ugglas och Robert Broberg.

lördag 31 oktober 2009

50 roliga moment på nätet #46

Har funderat lite på om det kan anses partiskt att ha med kompisar i den här serien. Beslutet var enkelt. Låt skämten styra. Och här visar Anders och Måns att de är bra på skämt i teve. Hur många olika visuella och textmässiga gags går det att få in i ett inslag? Känns rätt mättat, va? Och lekfullt!

fredag 30 oktober 2009

50 roliga moment på nätet #47

Eugene Mirman är en av de amerikanska komiker som lite grann i skuggan av The Daily Show och Colbert Report jobbar med politiskt färgad humor. Förutom att han hade en liten roll som hyresvärd i Flight of the Concords, har Mirman också i många år drivit klubben Invit'em up på Rififi i East Village.

Han kan lite slarvigt beskrivas som en amerikansk Kristoffer Appelquist. Och då tänker jag inte främst på att han har lite högre BMI än jag utan på hans smartness. Här är ett klipp från primärvalen i New Hampshire förra året.

torsdag 29 oktober 2009

50 roliga moment på nätet #48

Nu känner jag mig lite som killen som berättar roliga historier på arbetsplatsen. Alla har hört dem. Men jag tänker så här: Man kommer ju inte ihåg alla hela tiden. Men den här borde man. Felix Herngren är så fantastiskt här. Det är ju oerhört svårt med antihumor, alltså när nån ska dra kassa skämt, men Felix spelar hem den här sortens grejer så bra, så bra.

onsdag 28 oktober 2009

50 roliga moment på nätet #49

Här kommer en klassiker (och uppföljare till Dick-in-a-box) från SNL med Andy Samberg och Justin Timberlake. Väldigt välproducerat och en sjukt kul bonus att det är Susan Sarandon och Patricia Clarkson (bl.a. Dogville) som spelar med i videon.

tisdag 27 oktober 2009

50 roliga moment på nätet #50

Ok, nu sjösätter vi den här skutan. Jag kommer fram till jul att publicera 50 roliga humormoment på internet. Reglerna är enkla. Jag kommer inte att visa några ofrivilliga dråpligheter, som bäbisar som ramlar, hundar som äter upp bäbisar eller liknande. Bara rörligt material där människor så att säga har haft humorn i beräkning. Det kan alltså handla om sketcher, ståupp, ihopklippta samplingar. De flesta av dessa har ni säkert sett redan, men repetition är som bekant inte bara kunskapens moder utan också humorns styvfarsa.

Först ut är en sjukt bra ihopklippning av Ernie och Bert från Sesam och M.O.Ps gamla Ante Up. Nätet svämmar ju över av den här sortens samplingar, men det här är en av de mest välgjorda. Och en av de roligaste!



Lämna gärna förslag på vilka klipp ni tycker skulle platsa på listan!

Baby i barnvagn hamnade under tåg



Det här hände i Australien. Jag kan lugna alla att babyn överlevde. Jag har under morgonen fått både telefonsamtal och mail från oroliga människor i min omgivning. Kan det hända här? Eftersom jag ritat järnvägsperronger i mina unga år kan jag lugna er alla: Svenska perronger lutar alltid mot mitten! Det värsta som kan hända här är alltså att barnvagnen rullar in mot mitten och ramlar över fyllot som lagt sig för att sova på en av bänkarna där.

söndag 25 oktober 2009

Besök

Jag vet inte om jag berättat det, men jag har haft min Mor på besök. Hon har hängt i Malmö och hjälpt till att passa Texas, min hund. Det har hon gjort på ett förtjänstfullt sätt. Det är inte ofta man får hänga med nån ur den äldre generationen så länge i stöten, men det är faktiskt något jag kan rekommendera. Däremot ska man inte hänga i stora gäng av äldre, typ bussresor till Bodensjön. Då blir dom bara enerverande.

Fredag

I fredags tog jag med min Mor på Kalle Linds föreställning "En man med ett skägg" på Victoriateatern. Det var en väldigt bra föreställning. Jag skulle vilja hävda att den var helt i klass med Schyfferts The 90's. Men såklart helt annorlunda. Jag hade verkligen unnat Kalle att turnera runt med sin show, men inser ju också svårigheten att göra det som (nästan) helt okänd. Ibland är det fan att man måste va ett namn för att sälja shower. Men å andra sidan vet jag inte hur det skulle funka annars...

Torsdag

I torsdags tog jag med min Mor på Robinsinspelning. Gäster i programmet var Mark Levengood och Jill Johnsson. Väldigt trevliga båda två. Jag värmde upp och det gick bra. Hade vis av erfarenheten gått hem tidigt kvällen innan och kände mig relativt fräsch. Inspelningen var rolig med en hel del överraskningsgags mot gästerna. Hoppas det syns i programmet också.

Onsdag

I onsdags tog jag med min Mor på Oslipat. Det var en toppenkväll. Marcus var bra som konferencier, jag själv skojade förtjänstfullt och alla komikerna var roliga. De skojade också lite om mamma, eftersom jag avslöjat att hon satt i lokalen. Det blev rätt kul. En annan grej som var rolig var att det återigen var fullsatt på Tangopalatset.

Tisdag

I tisdags tog jag med min Mor på Quiz. Det var som vanligt på Tröls vid Karlskronaplan och vi var ett litet tappert gäng (Jag, Teresa, Emelie och Mamma). Efter att krutröken skingrats så visade det sig att vi faktiskt gjort det bra. Vi kom tvåa, bara ett halvt poäng efter segrarna. Men vi hade lika gärna kunnat vinna.

Måndag

I måndags tog jag med min Mor på fotboll. Malmö stadion. MFF förlorade mot Göteborg, men hade lika gärna kunnat vinna. Skit också. Men det var en trevlig kväll.

söndag 18 oktober 2009

50-öringen

Att femtioöringen försvinner verkar vara ett stort problem för bryggeriindustrin och handeln. För om det inte finns några femtioöringar så kan ju inte Konsum betala ut 6.50 om någon pantat 13 burkar. Men hur ofta är det nån som bara pantar burkar? Det vanligaste är väl att nån pantar burkar och samtidigt handlar. Inte så jättesvårt att dra av panten på summan och sen avrunda till närmaste krontal. Eller?

Om man å andra sidan höjer panten till en krona så förlorar branschen miljonbelopp. Men Glenn Hysén tjänar antagligen tusentals kronor per år.

Men det sorgligaste om femtioöringen försvinner är väl att vi går miste om trick som detta:



Magiska under som detta hade man ju gärna sett på en ståuppklubb, eller hur!

Robins #3

Tredje inspelningen i torsdags. Efter en halvdan publikuppvärmning förra torsdagen var jag rejält på tårna. Jag la upp en uppvärmning nästan helt utan skämt. Inledde med ett par rutiner men sen gick jag igång och berättade hur en inspelning fungerade samt snackade med publiken. Det gick fint. Körde lite material också, men inte mer än som verkligen var nödvändigt. Publiken var väldigt fina. Och med på noterna. Inspelningen var också fantastisk med en Peter Settman som var i spexig högform, men som också pratade länge om sin far, som han förlorade när han var 14 år. Det var väldigt tyst i studion då, men på ett väldigt vackert sätt. Sen dök Milow upp (ni vet han med Ayo technology). Hade egentligen inga förväntningar men Milow var väldigt rolig och bjöd på sig själv. Ännu en superinspelning.

torsdag 15 oktober 2009

Dockan Comedy

Klubben vid havet. Klubben där brisen känns lite mer. Klubben som har tre som heter Andersson som klubbvärdar. De som uppträdde var: Eric Andersson (konferencier), Martin Gustafsson, Johan Ranner, Anders Kettunen, Johan Grundén, Moa Lundqvist, Henrik Elmér, Tora Larsson, Janne Christensen, Niklas Larsson och jag, Fritte Fritzson. Det var pga fotbollen inte riktigt fullt, men kanske 70 personer där. Eric gjorde ett bra jobb som värd och fick till bra snack med folk. Jag tycker faktiskt alla komiker förtjänar en eloge för sitt jobb. Ingen föll ur ramen. Särskilda kudosar till Moa som debuterade och Tora som körde första gången i Malmö. Det lovar gott inför framtiden. Niklas var också riktigt het.

Själv stängde jag kvällen med 17 minuters ståupp av varierande kvalitet. Först öppnade jag med lite publiksnack och här och nu som gick om inte direkt dåligt så ganska. Ett skämt om Fritte Friberg flög över publikens huvuden och improvisationerna kändes inte riktigt vassa. Sen drog jag igång några gamla rutiner (poetry slam, Roffe, T-shirt och Motorcyklar) som satt som en välskräddad keps. Sen körde jag lite nytt som också flöt på. Sen körde jag lite aktualitetshumor. Det skulle jag inte gjort. Det var för dåligt inrepeterat och jag tappade tempo helt. Så började jag kommentera hur dåligt det gick, och så började jag kommentera att jag kommenterade att det gick dåligt och så kommenterade jag att publiken inte fattade och så kommenterade jag att jag dissade publiken och att det inte är något man ska göra. Jag hade fastnat i en meta-loop där självrefererandet bara borrade mig djupare ner i tystnadens avgrund. Jag tog mig i kragen. Körde lite gammalt och avslutade med min fantastiska polisserierutin med en ny knorr. Succé.

Ja, vad ska man säga. Ett gigg som var väldigt sloppy. Note to self. Fokus imorgon (torsdag) då jag ska värma upp Robinspubliken.

onsdag 14 oktober 2009

Idéerna jag inte visste fanns

Igår hittade jag ett dokument på ett gammalt usb-minne. Det var en massa idéer till rutiner som jag skrev första året jag höll på med ståupp. Vi snackar alltså tidigt 2006. Mycket av det materialet stektes när jag körde det för Marcus Johansson och Josefina Johansson hemma i Marcus vardagsrum. Men många av tankarna är faktiskt riktigt utvecklingsbara. Framförallt slås jag av att många av formuleringarna ligger lite närmare mig själv. Mycket "jag retar mig på-grejer". Mitt nuvarande material känns mer distanserat.

För övrigt känns min resa mot att bli en bra ståuppare mest så här:

tisdag 13 oktober 2009

Svenska hollywoodfruar

Ni har säkert redan sett det, men här kommer en variant med Robins påa. Kudos också till Kajsa Gillberg för grafiken.



Väldigt roligt. Anna Blomberg gör det fantastiskt. Kanske kommer det mer på lördag. Vad vet jag...

lördag 10 oktober 2009

Herrsällskap

Giggade igår för ett herrsällskap på Stadshuset. Round table heter sällskapet och är ett slags Rotary för folk upp till fyrtio år. Folk från halva Skåne var samlade för middag och skoj. Jag öppnade med skämtet: "Som jag förstår är det här ett sällskap som ska främja vänskapen mellan unga män, som man sa när ni grundades 1927, eller som man säger idag, bastuklubb".

De skrattade. Jag tyckte det var skönt. Sen körde jag en dryg halvtimmes material där jag fick med det mesta. Föreställningen inkluderade också en riktig uppblåsbar docka och en överförfriskad skäggig kille från Landskrona som la sig i ungefär allt jag sa, men på ett rätt charmigt sätt. Vi hade faktiskt rätt kul ihop hela gänget. Det enda jag ångrar är att jag inte tog en bild med mig själv, dockan och Landskronakillen i bar överkropp. Den bilden hade på något sätt symboliserat kvällen. Mental notering: Var lite mer i stunden och ta bilder när du uppträder.

Sen blev det två Urquell med Jesper Meijling på Tempo. Väldigt trevligt och uppslag till åtminstone två nya rutiner.

En annan docka


En annan kille

fredag 9 oktober 2009

En doft av kultur

Igår kväll mötte jag operasångaren Bengt Krantz på Föreningsgatan. Han kom cyklande mot Triangeln på en gammal herrcykel, iförd kostym och rökandes en cigarr. Ingen halsduk, ingen rock, ingen väska. Bara en man i sina bästa år, på en cykel, med ett rökverk. Själv gick jag mot Konserthuset iförd rock, gubbkeps och hund. Det vackra var att jag en lång bit utefter gatan kände doften av cigarr. Doften av en kulturarbetare som kanske lite smårund under fötterna var på väg till Brogatan för en kall öl efter att ha slitit på sina stämband hela dagen. Jag log.

Dålig men bra

Igår var det Robinsinspelning igen. Jag var dålig men bra som uppvärmare. Jag var inte riktigt på tårna, kände mig trött och hade en tiondels sekunds fördröjning på allt jag sa. Då blir det sällan riktigt svängigt. Samtidigt var publiken lite reserverad. Om jag skulle forska på något så skulle det nog vara det: Hur olika publiksammansättningar kan skapa så helt olika förutsättningar. Den här publiken såg exakt likadan ut som publiken på premiärprogrammet. Men det kändes inte likadant. Skumt.

Nu undrar ni förstås, vad menar han med dålig men bra. Jo, för när jag märkte att det inte svängde så mycket med ren standup så tog jag till dom gamla vanliga grejerna, tjoade och tjimmade lite, bad dom skrika högt och applådera. Dom grejerna. Dessutom blev det en rätt lång fördröjning innan allt kom igång eftersom Pablo Francisco var försenad vilket föranledde mig att plocka fram gamla grejer jag inte trodde jag skulle höra mig själv köra där och då.

Programmet tror jag blir roligt. Rachel Molin, som också var gäst, och Pablo gjorde det mycket bra och Robin var också på tårna.

torsdag 8 oktober 2009

Vad gör Peter Englund?




A. Tillkännager årets Nobelprisvinnare i litteratur.

B. Svarar på frågor från journalister.

C. Visar det korrekta sättet att hålla en joint inom akademien.

Credd till Johannes Finnlaugson för fint samarbete.

Oslipat

Skojig kväll igår. Marcus hade betecknat den som onödigt bra. Och det var en på pappret väldigt stjärnspäckad kväll. Lisa Lundin, Robert Larsson, Marika Carlsson, Pernilla Hammargren och Peter Wahlbeck gjorde kvällen riktigt bra. Det var nog över 300 personer där (har inte räknat ihop än, men det kändes så) Larsson var länge sen jag såg och han var riktigt vass. Marika levererade ju som alltid och "finlandsfärjemannen" var också på lekhumör. Själv hade jag också skoj i konferenciersnacket där jag försökte köra lite tuffare material än jag brukar. Funkade riktigt ok.

onsdag 7 oktober 2009

90-tal

Hittade en gammal bild av mig själv nån gång tidigt 90-tal. Med tanke på min klädsel så blev jag ändå inte jätteledsen när Kurt Cobain dog.

söndag 4 oktober 2009

Trust & Penetration

Peter Wirén är redaktör för Robins, men också filmare. Här är hans senaste film. Ni kanske känner igen en av skådisarna också, och då tänker jag inte på Sara Kennedy.

Döma mannen efter tugget

Jag anstränger mig verkligen att inte döma människor efter deras utseende. När jag går hem på nätterna försöker jag undvika att tänka att folk ska hoppa på mig bara för att dom har ett ärr i ansiktet, ser knarkade ut eller har risiga kläder. Men jag tar mig däremot friheten att fria människor på liknande grunder. När jag närmar mig grupper av människor där jag hör brottstycken av en konversation med ord som "frapperande", "dramaturg" eller "nyanserad" så andas jag ut. Män med ordförråd rånar sällan andra. Eller?


Öhh, kan jag få låna din mobil... Vafan jiddrar du om? Ge hit mobiljäveln!

lördag 3 oktober 2009

Bajsnödigt

Bilen packades med Simon Svensson, Cecilia Ramstedt och undertecknad. Sen åkte vi till Göteborg och skojade på Bajsnödigt. Första akten blev väldigt speciell. Först inledde Stefan och Arvid på sitt oefterhärmliga sätt. Sen gick Martin Krantz upp och började så smått bygga upp stämningen när en VÄLDIGT överförfriskad man började lägga sig i. Det var inte bara det vanliga fylleskrålandet, utan också fraser som "ein reich, ein folk". Det kändes direkt som om det höll på att gå galet, så jag snackade med en av bartendrarna och tillsammans fick vi mannen att gå ut. Efter Martin körde Riku Kopponen trolleri och han var väldigt duktig. Men jag vet inte om det var där han skulle trolla. Jag förstår inte riktigt varför just ståupp och trolleri på nått sätt har klumpats ihop. Det är ju nästan aldrig så att nån går upp och gör trick med en fotboll mitt i en ståuppkväll. Min åsikt är den här: Antingen kör man rena ståuppkvällar. Eller också kör man varieté där alla olika konstformer kan samsas under ett generöst paraply.

Nåväl, efter denna något annorlunda inledning var det dags för mig att avsluta första halvan. Jag tror att de röriga premisserna fick mig på tårna. Jag hade väldigt kul på scenen och inledde med lite snack om omständigheterna, samt att mitt namn i en annons i GP var större än Stefan Ljungkvists namn i en intilliggande annons. Testade också ett nytt slut på en rutin som handlar om generationsöverskridande kärlek. Klev av efter en väldigt kul tolva och deklamerade paus.

Sen skojade Jonatan Unge, Cecilia och Simon med den äran. Särskilt kul var det att se Simons nya grejer. Gallerixrutinen - comedy gold! Hemresans crescendo var väl när vi stannade på Eurostop i Halmstad och upptäckte att den nattöppna Statoilmacken var ett slags hangoutställe för traktens motorburna ungdom.

Robinsinspelningen

I torsdags bandade vi första Robinsavsnittet. Förutom manusarbete så är jag också publikuppvärmare under inspelningarna. I förrgår var det ett lätt jobb eftersom publiken var fantastisk. De var med från minut ett när jag hälsade välkommen ute i studiogången. Sen körde jag ett kort set inne i studion som också satt bra. Körde väldigt lite gammalt material och försökte improvisera så mycket jag kunde. Sen släppte jag på Robin som också var väldigt bra. Gäster var Nyamko Sabuni och Gustaf Hammarsten, som bägge gjorde ett bra jobb i soffan. Premiären sänds 21.30 ikväll. Kollar då eller på Play när ni ligger bakis i soffan.


Redan nu kan ni kolla Peps före-reportage:

torsdag 1 oktober 2009

Dåligt

Okej, okej. Jag vet. Jag har varit dålig på att uppdatera mina kära bloggläsare. Ni vet vilka ni är. 8 stycken. Saken är den att jag förvärvsarbetar nu på Robinsredaktionen. Det blir mer att man kommer hem sent på kvällen, dricker sin vanliga bag-in-box och somnar stenhårt.

I måndags var det provprogramsinspelning. En massa material testades och vi fick en hel del positiv respons. Valle gjorde en fin insats som gäst i programmet och Robin var ledig och fin i studion. Om fyra timmar börjar inspelningen av premiärprogrammet. Jag jobbar som publikuppvärmare även den här säsongen och hoppas att det kommer att gå fint. Just nu har jag en rätt rejäl smärta i ryggslutet som känns lite småjobbig. Några tips? Och att kalla in Björn Gustafsson istället är inte giltigt.


För dyr.

söndag 27 september 2009

Barcelona

Befinner mig i Barcelona. Hade jag varit Johan Rheborg hade jag visat ett par svartvita foton nu pa bedagade gatflickor i kvallsljus. Men jag ar ju ingen Rheborg. Har bott pa ett skabbigt 23-eurospensionat pa C. Hospital. Sett Billie the Vision tva ganger, en valdigt intim promotionspelning pa skivbolaget och en galen spelning pa gatan infor tusentals fans. Galet var namnet. Jag har festat med valda delar av Billie - mest Gustaf och John, samt umgatts med mina gamla vanner Xisca och Vicky. Jag har battrat pa solbrannan i Barceloneta, nastan last ut en Hakan Nesserdeckare och vandrat dessa gator fram och tillbaka. Barcelona ar sig likt, fast anda inte. Jag bodde har 1996-97. Sen har jag kommit tillbaka 2001, 2003 och 2005 och nu 2009. Jag alskar det lika mycket som da, det ar nagot med luften nar man kommer in i stan. Det jag inte alskar ar att en ol inte kostar 10 kr langre utan 25. Jag aterkommer med bilder och fler reflektioner.

Semesterkramar fran Fritte

Oslipat i onsdags

Blev valdigt bra. For en gangs skull hade jag inga uppgifter alls, forutom att se till att folk madde bra. For det jobbet ger jag mig sjalv en fyra!

Yanis Papas fran New York var valdigt rolig och de andra gjorde ocksa ett toppenjobb, med guldstjarna till Marja Nyberg.

Efterat tyckte jag att kvallen blev lite lang, ca 2,20. Men efter att ha hort vad som hande pa Prickprick kvallen efter sa andrar jag mig och menar att kvallen var lite kort.

onsdag 23 september 2009

Senaste nytt om världshändelserna

Det stora rånet i Västberga till trots. Dagens stora nyhet är nog ändå att Johan Sköld står inför ett vägskäl. Läs mer här.

Ikväll blir det viktig samhällsinformation

för då kommer Betnér och Dag Sörås till Oslipat. Med sig har dom en skön kille från New York, Yanis Papas, som enligt uppgift kommer att leverera standup. Dessutom kommer Marja Nyberg och Anna Braun och Marcus fungerar som konferencier. Dessutom kanske nån överraskning. Det är slutsålt, men man kan chansa på att komma dit och se om vi kan trycka in några gäster på dörren också. Sen får vi väl ta med skojarna på skoj.

tisdag 22 september 2009

Ibland skakar jorden lite under fötterna på en

Igår vann Malmö över Elfsborg med 5-0. Men jag vann också något, nämligen en manlig vänskap med fysiska förtecken. För varje gång Malmö nätade fick jag krama Johannes, som jag gått dit med. Det blev alltså fem riktiga björnkramar, sådana där som gör att kroppsvärme sprider sig. Endorfiner frigörs. Och så säger dom att fotboll är grabbigt.

måndag 21 september 2009

Hoppa om ni älskar Malmö

MFF - IF Elfsborg 5-0
Larsson (2), Ofere (2), Molins

Masochism igen

Varför utsätter man sig för det här? Varför går man till en arena och ser sitt lag göra ännu en krampaktig insats? Varför tror och hoppas man på ett lag som gjort typ två mål på hela säsongen? Jag vet inte. Men nu är det dags igen. 19.00 på Swedbank stadion tar vi emot Elfsborg. Ska faktiskt bli skoj. Jag har inga förväntningar och Elfsborg är ett bättre lag för tillfället, så allt annat än en förlust är en gåva från gudarna. Men efter fyra års kräftgång så vet jag om inte annat hur det känns att hålla på Norrköping eller Tottenham.

söndag 20 september 2009

Norra brunn lördag

Igår var det dags igen. Uppställningen var Fritte Fritzson, Robin Paulsson, Tess Persson och Tomas Järvheden. Det blev en toppenkväll. Inte bara var publiken med till 100 %, det var dessutom en gubbe som blev arg för att Robin skämtade om Dogge! och blev ombedd att lämna lokalen. Rock'n'roll! Robin hanterade det hela med bravur och gjorde en väldigt bra akt. Tess gjorde det också bra med tanke på att det bara var hennes andra gång på Norra Brunn. Tomas var det ett tag sen jag såg men det var väldigt imponerande. Små nyanser och saker i stunden som jag verkligen uppskattar.

Men nu över till det viktiga, Fritte Fritzson. Det var toppen från början till slut. Skämten satt som dom skulle och publiksnacken blev jätteroliga. Betyget kan inte bli annat än



och kvällen som helhet får betyget



Utslaget på richterskalan blev

lördag 19 september 2009

Norra Brunn fredag

Åkte upp till Stockholm igår med mina föräldrar och Texas. Blev avsläppt i Skärholmen eftersom min pappa tyckte det verkade bökigt att åka inom tullarna och behöva betala trängselavgift. Istället hamnade vi i ett gigantiskt parkeringshus i Skärmholmens centrum där de tvingades betala parkeringsavgift för att åka ut. Om jag här skulle skriva att snålheten bedrar visheten så skulle det vara för att det var sant.

Jag botaniserade lite i Skärholmens centrum som har exakt samma butiksutbud som alla andra förortsgallerior. Köpte en batteridriven rakhyvel med fem blad (fattar ni, fem blad!) och en hudkräm. Sen tog jag tunnelbanan in till stan, fikade på Kulturhuset och släntrade upp till Norra Brunn. Fick genast ett lamm med potatiskaka som gjorde mig glad ända in i själen. Sen droppade övriga komiker in. Det var Robin Paulsson, Nour el-Refai och Tobias Persson. Tomas Petersson dök också upp med sin tjej och skulle bara ha en vanlig "kolla på standupkväll".

NI SOM INTE INTRESSERAR ER FÖR DETALJERADE BESKRIVNINGAR AV HUR KVÄLLEN VAR KAN SLUTA LÄSA HÄR.

Jag körde ett set i varje akt, det första en kvart och den andra en dryg femma. Lokalen dominerades fullständigt av en stor IT-firma från Eskilstuna, så det blev endel publiksnack med dom. Dels om att IT-människor nästan aldrig kan förklara vad de gör och dels endel om att en av tjejerna i sällskapet hade legat med nån i Kent.

Skojade också lite med två gotlänningar längst fram som också fick bli lite av en återkommande återkoppling under kvällen. Jag tycker jag gjorde det helt ok. Det blev bra stämning direkt även om första akten var lite trevande. Jag skulle vilja påstå att jag är värd en femma i betyg för politisk övertygelse och mod, en 3,5:a för närvaro och en fyra för energi.

Robin Paulsson avslutade sen första akten med bravur. I andra körde jag vidare med lite publiksnack och några skämt och jag tyckte nog att det högg ännu bättre än i första. Sen bjöd Nour på några minuters skrattfest innan Tobias rutinerat sydde ihop kvällen. En väldigt bra kväll på Brunnen. Sen om det gungade eller skakade, det får ni fråga Martin Svensson om. Han har hela den komiska richterskalan på sitt kontor.

NI SOM INTRESSERAR ER FÖR DETALJERADE BESKRIVNINGAR AV HUR KVÄLLEN VAR KAN SLUTA LÄSA HÄR.

torsdag 17 september 2009

Genialitetens vackra ansikte

Min kollega Marcus Johansson har begåvat världen med en stripserie han kallar "Alla är vi komiker". Problemet är att stripparna är svårare att få fatt i än ett Yazoo-bootleg från Basildon 1981. Jag har därför beslutat mig för att publicera dom alla från början på min blogg. Och detta inte bara för att jag själv förekommer mer än lovligt i stripparna. Utan också för att jag i en av stripparna står och snackar med Johan Glans:









Tragikomisk

Mårten Andersson blev bestulen på sin dator häromdagen. Och nu har Hasse Brontén råkat ut för samma sak. Det här är verkligen inte roligt. Men det här måste ändå skrivas: Nu sitter det en tjuv i Skärholmen med msn-adresser till samtliga Sveriges gymnasietjejer.

onsdag 16 september 2009

Alla bara pratar om Dirty Dancing

Jag kommer i alla fall minnas Patric Swayze från Roadhouse, B-filmernas B-film. Med oförglömliga repliker som "Either it's my way or the highway" och replikväxlingar som den där Swayze kommer på en av sina vaktkollegor med att ha sex med en tjej på barkontoret.

- Your fired.
- Hey, I'm on my break
- Stay on it.

Jag bjuder på två fina scener, den första när Dalton börjar sitt jobb som "Cooler" på "Double Deuce"


och den här, där den legendariske bouncern Wade Garrett kommer till Daltons undsättning.

söndag 13 september 2009

Känsligt läge

Igår var det kickoff med Robinsredaktionen. Vi åt kött på franska kvarterskrogen La Couronne och sen gick vi för att se Pablo Francisco på Konserthuset. Det var en spännande upplevelse. Först värmde Janne Westerlund och sen kom två amerikanska uppvärmare som bägge var rätt bedrövliga. Den förste var bara bedrövlig, den andre började bra, men visade sig sen också va bedrövlig. Sen uppträdde Flip Schultz, som brukar värma upp för Pablo. Han var rätt rolig, men jag undrar fortfarande om han var det i kraft av sitt eget konstnärsskap eller om det bara var i jämförelse med de två första. Sen dök han då upp, "The Greatest Comic in the World". Och det var full fart från början. Men när knullsimuleringarna hade pågått i omkring en halvtimme hade jag liksom tappat honom. Jag frågade Marcus om vi skulle ta ett break och så gick vi och drack en öl i stället den sista halvtimmen.

Efteråt på Brogatan blev det lite diskussion kring varför vi hade gått, och jag och Marcus försökte förklara så gott det gick. För min egen del kände jag att jag hade fått för mycket dålig sexistisk comedy på alldeles för kort tid. När alla komikerna bjöd på ungefär samma actouts på temat avsugningar så fick det räcka. Missförstå mig inte, jag kan visst höra hundra sexskämt på en kväll, men då vill jag att de ska levereras med nått som åtminstone kommer i närheten av finess.

Det blev faktiskt en intressant diskussion om ståupp, om vad man har för preferenser, om snobbism och hur man ska förhålla sig till det man ser. Även om jag förstår att vissa kanske kände sig förminskade för att de hade skrattat åt något som andra så uppenbart dissade, så kände jag lite samma sak fast rakt motsatt, att komikerna på scenen så gravt underskattade min förmåga att tillgodogöra mig någon form av innehåll i det dom framförde.

Nåväl, efter ett tag så återgick vi till det som vi var på Brogatan för att göra, dricka öl. Det gjorde vi tills de stängde och sen blev det kycklingkebab på Bergsgatan. Tack till redaktionen för en rolig kickoff.

lördag 12 september 2009

torsdag 10 september 2009

Oslipatpremiär

Igår drog så äntligen säsong svart igång. Svart är det nya svarta. Marcus och jag hade dagen till ära klätt upp oss lite och Tangopalatset var skrudat extra fint.

Det var en riktigt skön premiär. Alla komikerna, dvs Shahin Dehghani, Rebecka Vinterbarn Elg, Tomas Högblom, Cecilia Ramstedt, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Kringlan Svensson skötte sig med den äran. Högblom får pris som kvällens lirare, även om det var ett tätt race.

Ljudet var dock dåligt igår. Det känns skönt att skriva det här. Så inte folk tror att man driver den perfekta ståuppklubben. Den finns ju liksom inte. Nästa gång blir det annat ljud i skällan (Ragadish).

Efteråt drog komikergänget, inklusive 45 % av Malmös övriga yrkesverksamma komiker vidare till Tröls, där det dukades upp långbord och dracks skummande öl. Det var ett gästabud som sent ska glömmas. Tror Kalle Lind i vanlig ordning retade upp någon lite och att Kringlan drack fernet. Allt som det ska vara, alltså.


Men in black - the next generation

tisdag 8 september 2009

Quizpremiär

Igår var det quizpremiär för laget Kung Kobra. Laget består mestadels av komiker och folk från Smålands nation i Lund = socialister. Men det är väldigt trevlig stämning. Cecilia Ramstedt var tillbaka efter en termins uppehåll. Att hon både är komiker och socialist gör ju det hela ännu mer festligt.

Vinnarna hade 30 poäng och vi checkade ut på 25,5 så det var helt ok. Hade vi inte dabbat oss på frågan om vad de gamla romerska provinserna Caledonia och Hibernia motsvarar idag så hade vi varit på pallen. Först trodde jag (helt korrekt) att Caledonia motsvarar Skottland och Hibernia Irland, men sen kom jag att tänka på den skotska klubben Hibernians från Edinburgh och tänkte att det kanske var tvärtom. Vad jag inte tänkte då var att den klubben bildades av irländska immigranter, precis som Celtic i Glasgow och därför helt logiskt döpte sig efter det gamla romerska namnet på Irland.

Vi hade i alla fall trevligt och jag fick min vanliga Hoegaarden.

måndag 7 september 2009

Ute och cyklade i Bjärred



I lördags gjorde jag något av ett dubbelgigg i Bjärred. Det var ett gäng som anordnade en cykelfest, där man träffades för fördrink på en skola i centrala Bjärred och sedan fick instruktioner om var man skulle äta förrätt, varmrätt och dessert hemma hos olika deltagare och sedan slutligen samlas igen för mer samvaro.

Jag körde en kort akt (15 minuter) under fördrinken och påade då också att jag skulle underhålla mer på efterfesten. Denna visade sig va en rätt blöt historia. Folk hade druckit på rätt bra på de olika stationerna och var bra i gasen vid halv-11-tiden, när jag gick på. Jag märkte direkt att det inte skulle bli lätt. Det var sorligt i lokalen, folk stod och pratade och arrangören som skulle presentera mig hade svårt att få fokus. Dessutom hade det delats ut visselpipor som folk blåste i, vilket ju är kul, men också lite dumt om man ska köra ståupp...

Jag körde igång och hade rätt bra lyssning längst fram men fortfarande var det sorligt längst bak. Efter ett tag tog jag tag i det och sa till på skarpen (på ett ändå lite skämtsamt sätt). Det hjälpte ett tag, men snart var det lika sorligt igen. Jag tror jag körde en halvtimme och tackade sen för mig. Men då blev jag faktiskt inklappad (mest tack vare folk längst fram) och körde kanske fem minuter till.

Efteråt var arrangörerna lite ledsna för att det varit så sorligt, men det var ju inget dom kunde göra något åt. Tvärtom var det väldigt bra arrangerat från början till slut. Ibland är det svårt att peka på något som man kunde gjort annorlunda. Jag hade förberett mig bra, under fördrinken fick de definiera ett problem i Bjärred som jag hade skrivit en sång om till den sena föreställningen, jag körde ytterligare två sånger, vilket alltid är bra när det är svårt att få uppmärksamhet. Möjligen kanske det var lite för mörkt i lokalen. Normalt sett så är det ju bra att jobba i en mörk lokal med all fokus på scenen, men under de här omständigheterna kanske det hade varit bättre att se folk i publiken lite bättre för att kunna jobba med lokalen mer enligt principen hugga tag i dom som står och tjattrar och på så sätt få bättre lyssning. Men, det var ett lärorikt gigg och också roligt, för de längst fram bjöd i alla fall på bra skratt, även om de dränktes något av sliriga Bjärredsbor längre bak.

Men, det finns folk som bemästrar även dessa omständigheter. Martin Svensson gjorde samma gigg förra året. Läs om det här.

För en vecka sen

Nu när proppen så att säga har gått ur mig efter Andreas Lundstedt-incidenten så kan jag lika gärna skriva om det jag inte orkade under den svåra tiden. Förra söndagen, dvs 30 augusti skojade jag tillsammans med Jesper Rönndahl och Marcus Johansson på Boulevardteatern som en del av Stockholm Comedy Festival. Janne Westerlund var festivalens värd och konferencier på teatern hela helgen och gjorde ett alldeles lysande jobb. Både bakom scenen (gräddtårta och fin stämning) och på scenen var han briljant.

Jesper skojade först och det var väldigt mycket nytt material, men eftersom Jesper är Jesper Rönndahl så gick han i land med det väldigt bra. Sen körde Marcus ett hopkok av det material han jobbat fram under sommaren, mest om genusfrågor. Det var intressant att se det ihoptejpat till en akt, och jag hoppas att jag får se materialet dansa vidare i höst.

Sen fick jag det stora nöjet att sy ihop kvällen, eftersom vi var sista akten ut. Och jag måste säga att jag gjorde det med den äran. Salongen var kanske halvfull, dvs ca 100 personer, men de 100 var betydligt mer på hugget än sist vi var på Boulevardteatern då det var dubbelt så många i publiken. Jag körde en blandning av gammalt och nytt för sommaren och hade väldigt roligt på scenen. Det blev en värdig avslutning på festivalhelgen, eftersom jag hoppade över efterfesten till förmån för nattmacka med föräldrarna i Knivsta.

fredag 4 september 2009

Allt är Lundstedts fel

Pappa ringde. Han undrade varför jag inte har bloggat på några dagar. Jag berättade att allt berodde på Andreas Lundstedt. Jag har gått omkring i flera dagar oförmögen att göra något. Disken har hopat sig i köket, vännerna försummats. Vad är då det oerhörda som Lundstedt gjort sig skyldig till. Jo, han ska va med i Körslaget, TV4s helgsatsning där olika amatörkörer tävlar mot varandra. Först blev jag glad, eftersom jag vet att Andreas är uppväxt i Knivsta, mitt eget barndoms mecka. Men sen rasade allt samman för mig, när jag såg att han kommer att representera Uppsala. Visserligen tillhörde Knivsta Uppsala kommun när vi växte upp, men nu är Knivsta en egen stolt kommun med nästan 15 000 invånare.

Men, frågar vän av ordning, är inte 15 000 lite lite för att få ihop en skaplig tevekör? Då svarar jag att Stefan Nykvist från dansbandet Lars-Kristerz i Körslaget kommer att representera Älvdalens kommun med lite mer än 7 000 invånare. I jämförelse är Knivsta rena Kuala Lumpur. Dessutom, av de 15 000 invånarna är kanske 13 500 övre medelklassmänniskor som i princip skjuter upp körsång i armhålan flera gånger i veckan. Medan Älvdalenmänniskorna är upptagna med att åka skoter och bevara gamla folkspråk.

Jag känner skam, en skam över att komma från en kommun som Andreas Lundstedt inte vill kännas vid. Han kan basunera ut för hela svenska folket att han har HIV men inte att han är uppväxt i en liten småsömning pendlarkommun mellan Uppsala och Stockholm. Så förlåt pappa att det inte har blivit så mycket bloggat.