lördag 27 december 2008

Stadsvandring

Har spenderat helgen med att pumpa box. Närmare bestämt The Wire. Otroligt att två fantastiska serier utspelar sig i Baltimore (Den andra är förstås Homicide - life on the streets). Eller otroligt, det är ju samma snubbe som skrivit dem...

Efteråt får jag en otrolig lust att ta reda på om Baltimore på något sätt utnyttjar detta. Tänk Wallanderturism. "Här sköts Wallace i säsong 1". "Här bodde åklagaren som var KK med McNulty". Den typen av stadsvandringar. Men när jag går in på stadens officiella hemsida hittar jag - ingenting. Bara en massa om deras fina hamnfront där man kan äta hummer, om olika parker och om victoriansk arkitektur. Hade faktiskt tänkt spendera nästa semester där, men nu vet jag inte riktigt... amerikanarna har tydligen en del att lära sig om marknadsföring.

tisdag 23 december 2008

God jul

Nu slår jag igen bloggen för ett par dar. Bjuder er, kära läsare på världens vackraste julsång. Nu häller jag upp en kopp kaffe och gråter en skvätt.

måndag 22 december 2008

Det brinner...

Sitter på kontoret i Sofielund och tittar ut över korsningen. En bensinmack, en butik som säljer andelslägenheter i Spanien, en kinakrog. En kilometer bort ligger Rosengård. Tydligen har det brunnit där den senaste veckan. Det är inte direkt något som man har märkt i resten av stan. Möjligen lite fler kravallutrustade poliser som parkerat utanför Konsum på Parkgatan och köpt baguetter. Brandkåren kör förbi på Amiralsgatan raka vägen ut till det trafikseparerade Rosengård, där 8 000 av kanske 20 000 invånare är ungdomar. De flesta lever mycket trängre än någon av er som läser den här bloggen.

Samtidigt har jag läst Angela Davis självbiografi från 1975. Den handlar om hennes uppväxt i Birmingham, Alabama, om sextiotalets medborgarrättsrörelse och om hennes kamp för frihet från politiskt förtryck. Det slår mig att det våld som präglade hennes barndoms skolgård i djupaste Södern egentligen är samma som nu. Det är inte logiskt, inte lättförklarat, bara grundat i ett djupt missnöje med samhällsordningen och i en apati och leda som bara kan frodas i hårt segregerade miljöer.

Jag läste i Sydvenskan att lokalen som användes som källarmoské och som var själva gnistan som tände kravallerna skulle användas som en slags "boskola". Jag ser framför mig hur nyanlända familjer får lära sig ta bort luddet ur torktumlaren och lära sig att inte vara för högljudda i trapphuset. Tydligen är det så vi ska skapa ett bättre och mer integrerat samhälle.

fredag 19 december 2008

Slutfest

Robinsredaktionen hade slutfest igår. Jag fick hänga med (tack för det) och först åt vi middag på Lemongrass. Det var nog 7 år sen jag var där senast, men krogen håller fortfarande hög klass. Asiatiskt mat när den är som bäst helt enkelt. Sen drog vi till Babel där Timbuktu och Damn! körde sin sista spelning för året. Timbuk var bra som vanligt och jag fick åter bekräftat att Måns Block är världens bästa trummis. Magnus Tingsek dök upp som gästartist (inte första gången...)

Sen blev det en del dansat med Kringlan, Valle och Johannes. Johanna, som jobbar som artistansvarig på Robins, var DJ och skapade ett grymt sväng. Varje gång jag dansat tänker jag att det är alldeles för sällan.



Damn! utan Timbuk. Johanna är faktiskt DJ i den här videon också.

Dygn of många möjligheter

Onsdagen var en tour-de-force i konsten att vara överallt hela tiden. Marcus hämtade mig vid halv-8 på morgonen och körde oss ner till hamnen där Mix Megapol sänder morgonradio. Vi skojade lite med Henrik, Patrik och Susanna och sjöng en låt, gjorde reklam för Oslipat och Malmö Comedy Festival och hade allmänt kul. Sen tog jag en taxi till Lund och satt i genomgångar på Arkitektskolan hela dan. Därefter tillbaka till Malmö för att rodda inför kvällens Oslipat. Sen ut till SVT på Jägersro och publikuppvärmning inför Robins. Tillbaka till Oslipat, köra en knapp tia, bl.a. med en julsaga som jag skrivit några dagar innan. Satt som en smäck. Sen ett par öl innan jag och Marcus åkte ned till Musikhjälpen på Gustav Adolfs Torg och lämnade in de bössor som vi hade samlat in pengar i på klubben. Snackade en stund med Henrik, Ehsan och Liv Strömqvist som också var där, innan vi drog tillbaka till Tröls, där Oslipatgänget satt. Sen fick det va bra för mig. Jag åkte hem och somnade vid halvtretiden, trött men relativt lycklig.

Julkalendern

Tidigare i höstas var jag med i inspelningen av radions julkalender. Jag spelade ett antal mindre roller, bl.a. som circusdirektör Bom. Extra roligt var att få sjunga lite. T.ex. CIRKUSDIREKTÖRENS VISA.

tisdag 16 december 2008

Allt väl

Många undrar säkert om det är ok med mig efter nattens kraftiga jordskalv. Jag kan glädja alla mina bloggläsare (nåja) att jag mår bra och att jag kommer att fortsätta mitt viktiga jobb här. Inget får stoppa mig!

söndag 14 december 2008

Omogna killar

Jag och Börén var och kikade på Omogna killar firar jul, med Özz, Måns och Patrik på Slagthuset. Det var en riktigt rolig föreställning. Omoget, javisst. Men också väldigt välproducerat, med bra tempo, proffsiga övergångar och roliga ljudillustrationer. Sen hade killarna en enorm spelglädje också som smittade av sig.

Efteråt blev det lite drinkar på Babel. De omogna killarnas definition på en runda var en drink och en shot. Så det gick rätt snabbt innan man kom upp i någon slags elefantpickalurv. Vaknade således sent idag.

lördag 13 december 2008

Danske bank

Körde ett firmagig för Danske bank igår. 120 personer i en festvåning med helt ok ljud. Körde ca en halvtimme och det gick rätt bra. Funderade lite över vilken energinivå jag skulle jobba med, och tror jag valde en gyllene medelväg, dvs inte köra över dem, men inte ligga för lågt heller. Företagsskämten och en improvisation kring deras finansavdelning som jobbade i Turning Torso var nog det som satt bäst, men det var skratt på allt i högre eller lägre doser. Trevligt mottagande av festkommittén och själv var jag så nöjd att jag gick och tog en öl på Pickwick efteråt. Lyssnade på en sjukpensionär som hette Sven som berättade om sitt liv. Nytt material!

onsdag 10 december 2008

Spotify

Alla pratar om det. Spotify, den nya musiktjänsten där man kan streama ner alla låtar i hela världen. James Hollingworth och Karin Liungmans Älgarna demonstrerar? Finns på Spotify. En obskyr b-sida från ett Front 242-bootleg? Finns på Spotify. Själv känner jag att Spotify skulle fylla ett stort hål i min hjärna. Nånstans i mitten av nittitalet tappade jag kontakten med samtidsmusiken. Efter Pulps Different class var det liksom inte så viktigt med popmusik längre. Andra intressen som pingis och kabaret tog överhanden. Om man idag skickar nödhjälp till Darfour och Kongo för att det är där hjälpen bäst behövs, så borde jag bli erbjuden Spotify.

Kanske kan jag få den åtråvärda tjänsten av min spotify-pimp som just nu kör en härlig kampanj.

tisdag 9 december 2008

Roligt

Freja Hallberg har jobbat med radio [Pang Prego] och satte i somras upp Festivalfrisörerna på olika sommarfestivaler runt om i vårt avlånga land. Dessutom är hon en av krafterna bakom humorklubben Stupa på Tröls i Malmö. Men framförallt är hon rolig, som t.ex. här.

Ärans dag

Igår vann Quizlaget Kung Kobra sin andra raka titel i Krogen Nya Tröls säsongslånga frågesport. Det är ett komikerlag kan man säga, med undertecknad, Marcus, Cecilia, Kringlan, Nisse och Tomas, men också andra förmågor som Teresa, Kristin, Olof och Emelie. Spänningen inför finalomgången var olidlig. Vi ledde (efter en storartad insats i förra omgången) med två poäng, före våra eviga kontrahenter Special Defects. Och när krutröken skingrades hade vi visserligen förlorat kvällens match med en poäng, men totalsegern med en futtig poäng.

Sluttabellen:

Kung Kobra: 227 p
Special Defects: 226 p

Förutom en seger för vänskapen är det också ett bevis för att komiker inte bara är hjärndöda bimbos som bara är intresserade av smink och de senaste gucciväskorna.

Marcus kommer säkert blogga om det också. Här kanske?

måndag 8 december 2008

Hänt i bekantskapskretsen

Och med bekantskapskrets så menar jag de som jag delar kontor med. Kalle Lind sitter och skriver på en bok om gamla gubbar. Den kan du läsa mer om här.

Kringlan är ett mediageni. Istället för att låta sin blogg förfalla och skriva tråkiga inlägg om hur han körde 10 minuter på nån klubb har han hittat ett guldkorn i bloggosfären, en 17-årig gymnasietjej från Sundsvall som heter Hanna. Hon skriver faktiskt minst lika bra som Kringlan. Jag gillar själva grejen att släppa in någon som gör jobbet åt en. Det andas lite Warhol och The Factory.

söndag 7 december 2008

Om ni har tio minuter över av era liv

Så kan ni kolla på när David Druid intervjuar mig och Marcus om Oslipat.

Zabinas fest

Oslipats allra mest hängivna stammisar heter Zabina och Kattis. De är där varje gång och har varit det länge nu. I fredags hade Zabina 20-årsfest, och jag och Marcus åkte in till Lund för att underhålla lite. I källarsalen på Akademiska föreningen hade Zabina med vänner ordnat väldigt bra förutsättningar för ståupp. Jag och Marcus satt och laddade lite i köket och sen var det bara att åka. Vi körde lite gemensam uppvärmning först och sen körde jag en tia, mest gamla grejer med några blandade improvisationer. Marcus avslutade sedan med bravur, där han bl.a. körde skämt i Simon Svenssons anda [Zabina älskar nämligen Simon].

Efter avtackning gled jag hem till Malmö igen medan Marcus stannade kvar och drack lite mer bål.

Risotada eller?

Erik Börén hämtade mig på eftermiddagen och för vidare transport till Göteborg. Eller rättare sagt, jag körde upp, eftersom Erik behövde softa lite. Varje gång jag kör till Göteborg slås jag av hur lång tid det tar att ta sig ut ur Skåne. Man tänker, Skåne, det är den där lilla pluppen längst ner på Sverige, men när man sitter där i bilen så tar det en evighet. Halland däremot, tar ingen tid alls, så plötsligt är man bara där i Lilla London och parkerar på Heden.

Niklas Andersson och Betnér satt på Restaurang Kometen, som är en sån där helt ohipp restaurang som serverar husmanskost. Magnus och Niklas lassade in julbord och pytt, men jag nöjde mig med en öl. Sen vidare till Hotell Rubinen och välkomnande av Cissi. Det var naturligtvis fullsatt eftersom det var Betnér och allt kändes väldigt bra. Niklas värmde som vanligt lysande och sen körde Erik en tia som satt som en smäck kan man säga. Sen var det min tur. Jag är nöjd med material, leverans och respons, MEN: JAG KÖRDE FÖR KORT. Hade som riktmärke mellan 20 och 25 och landade nånstans mellan 17 och 18 minuter. Det är ungefär som om man beställt in en tallrik gåslever och inte äter upp allt det goda. Note to self: SKAFFA ETT FUCKING ARMBANDSUR!

Kvällen blev även fortsättningsvis en succé med 50 väldigt underhållande minuter med Betnér och trevligt efterhäng med hela goa gänget. Jag säger inte att jag drack så väldigt mycket den kvällen, men Erik körde i alla fall hem mig till Malmö nästa morgon. Tack för det och tack Cissi, Niklas och Magnus för ett fint comedy-moment.

torsdag 4 december 2008

Robins + Oslipat

Publikuppvärmning på Robins igår. Inte mycket att orda om. Tog för första gången taxi till tevehuset. Det var snöblandat regn ute. Regn kan vara fint och snö kan vara mysigt, men snöblandat regn är nederbördernas Runar.

Lennie Norman och Kitty Jutbring var gäster och bägge var mycket roliga. Lennie visade varför han hängt med i branschen i 20 år. Mycket fin dynamik mellan Lennie, 60 och Robin, 25.

Sen skjutsade Valle Westesson mig in till stan och Oslipat. Vi har fått hjälp av ett mediegymnasium att spela in en DVD och jag kände mig lite linskåt och hoppade därför upp på scenen och rev av mitt riff på temat "du vet att..."

Du vet att du är kåt när du undrar, - Varför har den här datorn inget internet.

Du vet att du hatar din biodate när du tar med henne på en Richard Hobert-film.

Du vet att du har dålig koll på din ekonomi när du har de vanligaste inkassofirmorna inlagda som favoriter på din internetbank.

Funkade fint. Över huvud taget var det en bra kväll. Fullt med folk och komiker som levererade. Börén gjorde ett storartat gig med sättningen röst och skivspelare och Elin Nordén och Nicklas Christoffer sjöng en rolig sång. Soran Ismail, min gudson från Knivsta avslutade säkert.

Nu ska jag åka till Göteborg och skoja på Ruby. Heja Gais!

Klubb Prickprick

I tisdes (som Robin Paulsson skulle ha sagt) uppträdde jag på Erik Böréns Klubb PrickPrick i Lund. Innan varje föreställning där så händer något fantastiskt. Ur Akademiska föreningens allra innersta gömställen så rullas det ut en vagn fylld av pyttipanna, stekta ägg och HP-sås. Till det en iskall öl. Det finns inte bättre sätt att ladda upp inför ett gigg. Det skulle möjligtvis vara en schnitzel på Soldaten Svejk i Stockholm.

Jag roade publiken i ca tio minuter. Gick upp på scenen med en bra känsla i kroppen. Började jazza lite och snacka med folk. Gick inte direkt dåligt, men heller inte direkt bra. Körde lite skämt. Efter ett tag så känns det mer som om jag förklarar hur jag jobbar med upplägg och punch. Mycket meta alltså. När det är tre minuter kvar berättar jag att de ska spänna på sig säkerhetsbältena, för nu kommer jag att börja skämta på riktigt. Kör två säkra rutiner och går av. Vet inte riktigt vad jag ska säga om gigget. Kändes märkligt men inte helt oangenämt. Alla andra var bra. Om man ska nämna någon så får det bli Niklas Larsson som är riktigt bra för tillfället. Kringlan var en lysande konferencier. Ibland står jag bredvid och undrar varför inte publiken inser hans storhet. Han får skratt, visst, men han borde få mer. Så ere.

tisdag 2 december 2008

Klungan

Var och såg på Klungans föreställning "Det är vi som är hemgiften" på Södra teatern i lördags. Fick den absolut sista platsen i hela salongen, på första balkong, bakom en pelare. Tur att jag har giraffhals, så jag sträckte mig lite till vänster och satt väl i och med det lite för nära damen på den stolen, men jag låtsades som om det var helt normalt. Har bara sett Klungan på Youtube innan, men det mesta var sig likt. Avskalad scenografi, mest monologer och fantastiska texter. Skillnaden var att det denna gång var ännu mer avskalat. Jag förstår på sätt och vis varför Klungan har blivit mediaälsklingar. Det de framför har rena litterära kvalitéer och allt är både roligt, finstämt och ibland lite melankoliskt. Denna gång hade de tagit hjälp av regissören/koreografen Birgitta Egerbladh, som hade tillfört mycket av det som gjorde "Det är vi som är hemgiften" till en sådan helgjuten föreställning. Bara sättet de tog sig in och ut från de olika scenerna var väldigt innovativt. Gillar ni s.k. bra humor så kan ni med fördel gå och titta. Extrainsatta föreställningar nu till helgen. Hoppas de kommer till Malmö också. Då ska jag ta med mig alla jag känner.