måndag 24 november 2008

Manligt - kvinnligt revisited

Det har diskuterats en del kring genusfrågor och ståupp i olika fora här på internet. Jag har tänkt en del och som vanligt så pratar folk lite grann förbi varandra. Här är mitt försök att få ordning på mina tankar Det blir långt, kanske längre än ett blogginlägg ska vara, men det är svårt att skriva kortare:

För det första så tror jag att vi måste bena upp resonemanget lite kring olika orsaker till att det ser ut som det gör idag. Ett förslag är att vi tittar på systemorsaker och här-och-nu-orsaker. Vad jag menar med systemorsaker är t.ex.

Förebilder. Eftersom 80% av alla ståuppkomiker är män så finns det få kvinnliga förebilder vilket antagligen är viktigt för att nya tjejer ska börja.

Uppfostran. Eftersom tjejer även i vårt utvecklade samhälle uppfostras annorlunda än killar: inte ta för mycket plats, inte vara busiga och roliga etc, så tappar tjejerna både övning och självförtroende när det gäller att vara roliga.

Intresse. Killar är mer intresserade av humorns nördiga sida, att beställa hem obskyra VHS-kassetter med någon amerikansk komiker man hört någon tipsa om. Vilket gör att killar behärskar skämttekniker bättre när de väl börjar själva.

Bekräftelsebehov. Detta hänger så klart ihop med uppfostran. Är det så att kvinnor (generellt!) inte har samma typ av bekräftelsebehov som män? Nöjer sig kvinnor (generellt!) oftare med att bli sedda i en-till-en-möten med en vän eller partner? Notera att jag skriver detta som en fråga eftersom jag är långtifrån säker på att det är så. Men frågan måste ställas. För att inte låta alltför teoretisk så kan jag ta ett exempel: Under tiden som jag och Marcus drivit Oslipat har vi haft 5-6 debuter av kvinnor som varit riktigt bra. Komiker som i vissa fall hållit på med humor i andra former eller skrivit text. Påfallande många av dessa har efter en eller två gånger sagt ungefär "det här var inget för mig". Varför vet jag inte, men det är i varje fall inte för att jag och Marcus på något vis gjort det svårt för dessa komiker att fortsätta. Snarare tvärtom, att vi uppmuntrat dem extra att komma tillbaka.

Bara för att tydliggöra så finns det ju såklart många duktiga tjejer som börjar, fortsätter, utvecklas och blir bra också!

Skrattfaktor. Många kvinnor (och kanske också några män) hävdar att publiker skrattar mindre åt kvinnor än åt män. Detta är naturligtvis svårt att leda i bevis. Men om det är så, är det också en systemorsak.

Exempel på här-och-nu-orsaker är hur kvinnor faktiskt behandlas på scener, utanför scener, i manusarbete och i TV-shower.

Min tes är att systemorsakerna inte går att göra något åt. Detta kanske låter lite märkligt, men vad jag menar är att jag som komiker och klubbägare inte kan göra något åt det nu. Vad jag kan göra är att försöka att uppfostra mina eventuella framtida barn så att min son tar ett steg åt sidan så att min dotter kan kliva fram och skämta. Men inte här och nu. Systemorsakerna är bara en förklaringsmodell till varför det ser ut som det gör. Här-och-nu-orsakerna däremot kan jag och alla andra män (och kvinnor) i branschen förhålla oss till.

Så låt oss slutligen bli konstruktiva och göra en lista över det man faktiskt kan göra.

Man kan som man börja tänka lite mer på könsstrukturer och fundera på hur man förhåller sig till humor och genus. Kanske läsa lite Nina Björk eller Simone de Beauvoir istället för den där pokerrundan eller timmen på SATS.

Man kan som klubbägare fundera på sina bokningar och om de speglar ungefär hur många tjejer som jobbar i branschen. Och om man vill ha någon slags spegling av branschen på sin klubb.

Man kan som klubbägare vara extra schysst med tider till tjejer som kämpar hårt för att komma igång med ståupp.

Man kan, som Aron Flam och Linn Edlund menar börja jobba med att skriva ståupp från ett annorlunda perspektiv. Lite smartare, helt enkelt. Då tror jag också att vi kommer att bedöma komikerna mer för vad de står för och mindre vad de har mellan benen.

Man kan som kvinna jobba extra hårt med comedyns elementa, så att man snabbare kan komma in och jobba redaktionellt med humor, och därigenom få mer makt över branschen. Skämt är inte bara manligt/kvinnligt förankrade utan också tekniskt/mänskligt.

Man kan som redaktör/producent försöka hitta fler roliga kvinnor som agerar/skriver humor i radio och TV.

Man kan som kvinna starta klubbar där man själv definierar dagsordningen. Som tur är finns det ju några bra exempel på det som t.ex. Tiny Comedy, Dum Spiro Spero och Stupa.

Man kan som man fundera på hur man förhåller sig till kvinnliga komiker på och av scenen. Hur vi presenterar dem utan att trycka på att de är kvinnor, hur vi bemöter dem utanför scenen.

Det var nog allt jag hade på hjärtat. Snälla ni, fyll på listan!

5 kommentarer:

Linn Edlund sa...

Fritte & andra,

klubbarna du nämner dök alla upp i år efter mitt & Pernilla Hammargrens fixande med Le stand up clubs feministiska profil i våras. Någon måste alltid gå först. Jag är så stolt att vi gjorde det! Vi skrev jävla modig underbar humorhistoria & kritiserade hela bransjen - från 2 nybörjares perspektiv. För att vi hade lust. Det nämns inte ens som fotnot i den ganska oseriösa genusdebatten på Newsmill, men så är ju bransjen: introvert, självcentrerad och skräckslagen (här kan du som vill vinna bransj-points hoppa in & kommentera va dum jag e som skriver så...). Vi hade en klubb med femnistisk profil. Det förändrade humorsverje för alltid. Jag står fast vid det. & det kommer komma hundratals efter oss som alla noggrant kommer att avsvära sej all påverkan från den lilla hotellklubben. Jag kan min kvinnohistoria - innan den har hänt. Och innan oss var VIKK som också är en del i det nya som är nu: att bra standups kommer fram.

Som många av er ja haha i alla fall komiker vet skapade jag ju debatt inom bransjen där jag tog upp allt från rookiespotar till teveproducenter. Det gav inte fler klubbtider i Stockholm om man säger så. Men nu ska vi inte va sånna. ""I låv you sjåwbuisness"". Jag gjorde det vid en tidpunkt då jag hade allt att förlora på det. Men jag va arg. På riktigt. De va inget genus de luxe snack. Det handlade om att jag inte fick tider på klubbar även om jag presterade jämnbra me andra... & kunde se hur samma mönster &så innefattade teveproduktion etc. Ingen tjejkomiker stod bredvid mej i den debatten förutom en. "Toppen är alltid sin botten", som man säger här i Kärrtorp.

Efter det gjorde jag Mrs&Mr Comedy på arvikafestivalen & nu har jag den populäraslashopopulära sjämthålan Dumspirospero på KGB.

Men utan Oslipat hade jag aldrig gjort något mer haha. Jag hade inte orkat utan er. Tack för att ni flabbat med mej. Etc. Nördat med mej. & hållt på. & varit snälla.

Ja, det här är en kärleksförklaring.
Till Oslipat. Av Linn.

Mats Andersson sa...

Bra, Fritte!

Jag tycker du och Martin Svensson fått till de bästa kommenterarna till Nours debattartikel. Och jag kan inte annat än hålla med om det ni skriver.

Linn Edlund sa...

Haha. Ibland är ju Mats rolig.

Fritte Fritzson sa...

Tack Linn för din kärlek. Tyvärr var jag aldrig och skojade på Clarion, men jag har sett videon! Jag nämnde ju de klubbar som finns nu, väl medveten om både Le Standup och VIKK, men det är ju som du säger, någon måste gå i bräschen, och även om man inte får den credd man är värd så har man ju alltid det inom sig, att man gjort något för branchen. Keep up the work. Hoppas kunna skoja hos dig någon gång inom en snar framtid.

linn mitt i natten sa...

...man kan i ""genusdebatten"" hålla fram att jag & Pernilla gjorde humorhistoria...

ja vi ses! hejhej!