lördag 29 november 2008

Kokande brunn

Fredag kväll. Först körde jag ett kort gig på Flopp Comedy där jag testade en del nytt. Jag var först upp på scenen och det var inte sådär jättevarmt så jag fick jobba lite. Men det kändes i alla fall som en bra uppvärmning inför kvällens senare nöjen. Trevligt bemötande av Anna, Rune och Johan på Flopp!

Sen strosade jag över Sveavägen bort mot Norra Brunn och mötte Hannes Hervieu som öppnade kvällen. Hannes har en intelligent humor och kommer att begå stordåd i framtiden. Håll utkik efter den mannen! Sen gick jag upp och körde en 20-25 minuter som gick riktigt bra. Jag har nog inte haft så kul på en scen på hela hösten. Speciellt nöjd är jag med mina publiksnack och improvisationer. En man satt och snackade i mobil med sin fru vilket föranledde en ganska lång drapa om osjälvständighet. När jag har två-tre skämt kvar av min akt så blir det nått glapp i micksladden så jag står och skriker ut de sista skämten och det blir faktiskt skitkul. Gick av väldigt nöjd.

Tekniskt framförande 4
Materialval 5
Publikkontakt 5+
Helhetsbedömning 5+

Sen drog jag tillsammans med David Druid, Branne Pavlovic och Johan Uddenberg vidare och såg RAW på Chinateatern. Soran Ismail var först upp och fick mig att njuta av mycket nytt material bl.a. en rutin om akvariefiskar som jag verkligen älskade. Sen körde Laurie Elliot, en kanadensisk komiker som jag verkligen gillade. Hon hade jobbat med små kopplingar av sitt material till Stockholm och kvällen vilket var ett plus och hon var riktigt tight.

Efter pausen gick Petra Mede in och dominerade teatern. Jag älskar den kvinnan. Hon är nog den jag skrattar mest åt av alla svenska komiker. Blixtsnabb hjärna och tidvis också helt utan censur! Sist ut var Johan Rheborg som drog igång i ett vansinnestempo och aldrig bromsade in. Johan har ingen publikkontakt på det sättet att han frågar folk om saker, men han visade verkligen att standup kan framföras på många olika sätt. Mårten Andersson var skön som konferencier.

Kvällen avslutades på Blue Moon Bar med öl och komikersnack och så fick jag träffa Davids mycket trevliga flickvän. Sen Drive Thru och hem till Brannes lägenhet i Akalla, där vi avslutade kvällen med burgare och en genomgång av Brannes lumparfoton. Somnade in på soffan lycklig.

Funderingar kring att skriva och uppträda

När jag skriver ståupp utgår jag för det mesta från idéer jag har skrivit ned. Oftast som anteckningar i mobilen, men ibland på något lösblad eller i mitt block. Nu har jag ett dokument som heter idéer hösten 08. Jag satt och gick igenom det häromdagen och fick direkt känslan - vilken jävla smörja. Det fanns naturligtvis embryon till grejer där, men det mesta kändes helt oanvändbart. Nu har jag suttit i några dagar och försökt utveckla det hela och ikväll på Flopp tänkte jag testa något av det. Det kan möjligtvis bli något av det, även om jag tvekar.

En annan lite jobbig känsla är att jag ofta skriver ner saker som känns för smala för att köra på klubbarna. Jag har ett par skämt om Kim och Tintin Andersson som jag testat ett par gånger med lite blandad respons. Själv tycker jag att det svänger ganska bra om de rutinerna, men tyvärr är inte folk med. Ja, jag vet att det kan bero på att det inte är tillräckligt roligt, men magkänslan säger mig att folk inte har någon koll. Så på standardfrågan "Favoritpublik" så svarar jag, istället för standardsvaret "nykter publik, gärna mycket kvinnor" istället en allmänbildad publik, men som inte låter sin allmänbildning sitta som en plugg i röven så de inte kan skratta åt mina jätteroliga sexskämt också.

fredag 28 november 2008

Norra Brunn torsdag

Skojade med Lasse Karlsson och Marika Carlsson på Norra Brunn igår. Det var fullsatt och väldigt bra stämning. Jag var konferencier och körde en tia i varje akt. Publiken var med och jag fick till ett rätt bra flow i första (typ en svag fyra). Enda orosmolnet var en full VVS-kille som hette Pekka som satt längst fram och inte riktigt kunde låta bli att lägga sig i hela tiden. Marika tampades också lite med honom, men gjorde ett kanongig. I andra gick jag upp igen och tampades lite mer med Pekka men det här setet satt verkligen som en smäck (5). Lasse var också bra som vanligt, även om jag smög iväg när han hade 5-10 minuter kvar. Man vill ju inte missa 23.11-tåget till Knivsta. Ikväll NB igen med Hannes Hervieu och Peter "Inga jävla rooooookies" Wahlbeck. Ska bli kul.

onsdag 26 november 2008

Slagthuset

Körde en tight 12:a på Slagthuset igår. Eller tight och tight. Den var ok. Teresa värmde upp bra och sen gick jag på. Det var inte jättemycket folk (typ 100 vilket är lite på Slagthuset) så det var lite mindre reaktioner än vanligt där, men jag är jättenöjd med hur jag jobbade. När jag körde min sista rutin så började en kvinna i publiken skoja. Det var riktigt roligt så jag var tvungen att ge henne lite space. Men mycket vill ha mer och när jag bara hade två skämt kvar så ville hon in i leken igen. Tyckte jag kom in på banan igen, men jag var lite orolig för att mina sista skämt skulle falla till marken som två vissnade höstlöv.

Sen körde Adde Malmberg som headliner och var naturligtvis lysande. Alltid kul att se hur någon som hållt på ett tag lägger upp en 45:a med olika energinivåer, temposkiftningar m.m.

Sen cyklade vi åt varsitt håll, jag och Adde. Jag kände mig lite ensam, men lyckligtvis var Texas hemma när jag öppnade dörren.

måndag 24 november 2008

Manligt - kvinnligt revisited

Det har diskuterats en del kring genusfrågor och ståupp i olika fora här på internet. Jag har tänkt en del och som vanligt så pratar folk lite grann förbi varandra. Här är mitt försök att få ordning på mina tankar Det blir långt, kanske längre än ett blogginlägg ska vara, men det är svårt att skriva kortare:

För det första så tror jag att vi måste bena upp resonemanget lite kring olika orsaker till att det ser ut som det gör idag. Ett förslag är att vi tittar på systemorsaker och här-och-nu-orsaker. Vad jag menar med systemorsaker är t.ex.

Förebilder. Eftersom 80% av alla ståuppkomiker är män så finns det få kvinnliga förebilder vilket antagligen är viktigt för att nya tjejer ska börja.

Uppfostran. Eftersom tjejer även i vårt utvecklade samhälle uppfostras annorlunda än killar: inte ta för mycket plats, inte vara busiga och roliga etc, så tappar tjejerna både övning och självförtroende när det gäller att vara roliga.

Intresse. Killar är mer intresserade av humorns nördiga sida, att beställa hem obskyra VHS-kassetter med någon amerikansk komiker man hört någon tipsa om. Vilket gör att killar behärskar skämttekniker bättre när de väl börjar själva.

Bekräftelsebehov. Detta hänger så klart ihop med uppfostran. Är det så att kvinnor (generellt!) inte har samma typ av bekräftelsebehov som män? Nöjer sig kvinnor (generellt!) oftare med att bli sedda i en-till-en-möten med en vän eller partner? Notera att jag skriver detta som en fråga eftersom jag är långtifrån säker på att det är så. Men frågan måste ställas. För att inte låta alltför teoretisk så kan jag ta ett exempel: Under tiden som jag och Marcus drivit Oslipat har vi haft 5-6 debuter av kvinnor som varit riktigt bra. Komiker som i vissa fall hållit på med humor i andra former eller skrivit text. Påfallande många av dessa har efter en eller två gånger sagt ungefär "det här var inget för mig". Varför vet jag inte, men det är i varje fall inte för att jag och Marcus på något vis gjort det svårt för dessa komiker att fortsätta. Snarare tvärtom, att vi uppmuntrat dem extra att komma tillbaka.

Bara för att tydliggöra så finns det ju såklart många duktiga tjejer som börjar, fortsätter, utvecklas och blir bra också!

Skrattfaktor. Många kvinnor (och kanske också några män) hävdar att publiker skrattar mindre åt kvinnor än åt män. Detta är naturligtvis svårt att leda i bevis. Men om det är så, är det också en systemorsak.

Exempel på här-och-nu-orsaker är hur kvinnor faktiskt behandlas på scener, utanför scener, i manusarbete och i TV-shower.

Min tes är att systemorsakerna inte går att göra något åt. Detta kanske låter lite märkligt, men vad jag menar är att jag som komiker och klubbägare inte kan göra något åt det nu. Vad jag kan göra är att försöka att uppfostra mina eventuella framtida barn så att min son tar ett steg åt sidan så att min dotter kan kliva fram och skämta. Men inte här och nu. Systemorsakerna är bara en förklaringsmodell till varför det ser ut som det gör. Här-och-nu-orsakerna däremot kan jag och alla andra män (och kvinnor) i branschen förhålla oss till.

Så låt oss slutligen bli konstruktiva och göra en lista över det man faktiskt kan göra.

Man kan som man börja tänka lite mer på könsstrukturer och fundera på hur man förhåller sig till humor och genus. Kanske läsa lite Nina Björk eller Simone de Beauvoir istället för den där pokerrundan eller timmen på SATS.

Man kan som klubbägare fundera på sina bokningar och om de speglar ungefär hur många tjejer som jobbar i branschen. Och om man vill ha någon slags spegling av branschen på sin klubb.

Man kan som klubbägare vara extra schysst med tider till tjejer som kämpar hårt för att komma igång med ståupp.

Man kan, som Aron Flam och Linn Edlund menar börja jobba med att skriva ståupp från ett annorlunda perspektiv. Lite smartare, helt enkelt. Då tror jag också att vi kommer att bedöma komikerna mer för vad de står för och mindre vad de har mellan benen.

Man kan som kvinna jobba extra hårt med comedyns elementa, så att man snabbare kan komma in och jobba redaktionellt med humor, och därigenom få mer makt över branschen. Skämt är inte bara manligt/kvinnligt förankrade utan också tekniskt/mänskligt.

Man kan som redaktör/producent försöka hitta fler roliga kvinnor som agerar/skriver humor i radio och TV.

Man kan som kvinna starta klubbar där man själv definierar dagsordningen. Som tur är finns det ju några bra exempel på det som t.ex. Tiny Comedy, Dum Spiro Spero och Stupa.

Man kan som man fundera på hur man förhåller sig till kvinnliga komiker på och av scenen. Hur vi presenterar dem utan att trycka på att de är kvinnor, hur vi bemöter dem utanför scenen.

Det var nog allt jag hade på hjärtat. Snälla ni, fyll på listan!

lördag 22 november 2008

Robins

Värmde upp på Robins som vanligt i onsdags. Joe Labero och Christine Meltzer var gäster. Pratade lite med Christine som är en fantastiskt trevlig komiker. Hon gjorde ett mycket bra jobb i intervjusoffan också. Joe Labero har jag kanske lite svårare för. Eller kanske snarare hans trollkarlsgrupp. Det finns som bekant tre olika trollkarlsgrupper. Klassikern, Superoxiden och punkaren.

Klassikern är trollkarlen i smoking eller frack.


Superoxiden är trollkarlen som är mer intresserad av sina glansiga kläder och smycken än av sitt trolleri.


Punkaren är trollkarlen som flirtar lika mycket med Nina Hagen som med Tolkiens sagovärld.


Som ni kanske förstått står Joe Labero och balanserar på gränsen in i superoxid-facket, vilket gör det lite svårt att ta honom på allvar. Men han är duktig, absolut. Men det är ju Pablo Francisco också.

Hur uppvärmningen gick?

Tekniskt framförande: 3
Publikkontakt: 2
Materialval: 3
Helhetsupplevelse: 3-

Efter Robins såg jag sista halvan av Oslipat, där speciellt Fredrik Andersson imponerade med nya skämt och fantastisk närvaro. Efter stängning körde jag lite improviserad ståupp/roast, och hoppas att jag inte stampade någon på fötterna alltför mycket. Hör av er i så fall, så skickar jag ett blommogram.

Slagthuset

Var konferencier på Slagthuset i tisdags. Teresa Tönisberg var support och Babben var headliner. Var lite osäker på vad jag skulle köra för material innan jag gick upp. Det löste sig ganska bra. Jag körde ett par skämt först för att etablera mig och sen började jag snacka med publiken. När jag tittade på klockan nästa gång hade det gått nästan 12 minuter och jag lämnade över till Teresa. Hon gjorde ett bra jobb och sen körde jag lite korta skämt innan jag skickade på Babben som körde en imponerande akt. Speciellt roligt är att hon har så blandade ämnen, allt från att dejta en ingenjör till Lajvare i Visby. Efteråt lite comedysnack innan jag åkte vidare till Tempo och bartallrik med Börén, Marcus, Ramstedt m.fl.

Tekniskt framförande: 4
Publikkontakt: 4+
Materialval: 0
Helhetsupplevelse: 4

torsdag 20 november 2008

Om förakt och respekt

Jag läste Tobias Perssons inlägg om "Hamiltonfejden" som programledarna i Halal-TV orsakat (tillsammans med Carl Hamilton, vill säga). Jag kan inte direkt säga att jag står för en diametralt motsatt åsikt än Tobias, men jag skulle gärna vilja nyansera diskussionen lite. Även om Tobias påpekar att det inte är rasism det handlar om - och jag tror honom - så tycker jag inte riktigt om ta-seden-dit-man-kommer-argumentationen. Att vissa människor ska anpassa sig efter rådande sedvänjor och villkor i det sociala sammanhang de hamnar i. De människor som blir medborgare i Sverige, får uppehållstillstånd, eller kanske bara vistas här ändå har väl lika stor rätt som alla andra att påverka och försöka förnya vårt samhälle. Det är ju på något vis demokratins dilemma att vi måste acceptera även märkliga idéer och förändringsförsök -men också dess existensberättigande!

Om vi skulle acceptera ta-seden-dit-man-kommer skulle det ju också innebära att om jag flyttade till Hörby, skulle jag helst vara lite rasistisk, för det är man där. Detta sätt att tänka på leder ju ganska snart in på en diskussion som handlar om någon slags blodsrätt. Jag är född här, alltså definierar jag vad som gäller här. Det är en protektionistisk nationalstatstanke med biologiska övertoner som definierar världen utifrån territorier och inte utifrån människans rätt och vilja att leva sina liv utifrån mesta möjliga frihet och lycka.

Men till syvende och sist så tror jag det hela handlar om att vara tydlig med att skilja på system- och individnivå. Jag erkänner villigt att jag föraktar islamistisk kvinnosyn, likaväl som jag föraktar påveväsendet och ortodoxa judars pinsamheter i Israel. Jag föraktar också rasistiska kedjerökande sjubarnspappor från Hörby. Jag kanske till och med föraktar alla som inte riktigt är som jag - på en systemnivå. Detta sagt med tillägget att det inte är något jag är stolt över.

Men på individnivå så måste vi naturligtvis visa respekt. Kanske ibland mer respekt än vad som man först tycker är rimligt. Det är därför som jag, om jag mötte en muslimsk kvinna som inte vill ta min hand, tror och hoppas att jag hade accepterat det.

Tobias inlägg:
http://tobiaspersson.blogspot.com/2008/11/lngt-ner-i-halal-sen.html
http://tobiaspersson.blogspot.com/2008/11/handslag-famntag-klapp-eller.html

tisdag 18 november 2008

En vanlig dag

Idag har varit en rätt slapp dag. Vaknade sent efter en kväll med gamla kompisar igår. Lite poker och maltwiskey stod på programmet. Alltid kul att träffa folk man haft länge i sitt liv. Sen zappade jag lite mellan olika dagtevekanaler. Ricki Lake, vilken knasboll, alltså. Hur mycket material som helst. Förkylningen jag haft håller på att ge med sig något. Såpass mycket att jag tränade på eftermiddagen med Marcus. Mest bröst och rygg den här gången. Hämtade tjejen på dagis. Vi gick lite i parken, åt en äppelpaj på café och sen hem och mysa framför teven. Nu ladda upp inför Slagthuset. Kör med Babben och Teresa Tönisberg. Nu blir det åka av.

måndag 17 november 2008

Backanatten + trav

Lördagen bjöd på dubbelgig. Först Backanatten, dvs Kirsebergs egen kulturfestival. Jag, Marcus Johansson, Kalle Lind och Valle Westesson underhöll på biblioteket. Jag inledde och freestylade ett tag om den uppenbara 70-talsstämning som lokalen bjöd på, och att de flesta böckerna antagligen också var från 70-talet. Sen körde jag lite säkert material innan jag släppte på de andra.

Därefter hoppade jag in i bilen och åkte ut till Klågerup. Där fyllde travkusken Johnny Takter 50 år och jag var överraskningskomiker. Underhöll ett glatt gäng i någon slags riddarsal med flera rustningar på väggarna. Det var trevlig och lite lyssnande stämning. Hade fått endel inside info från Johnnys sambo Jenny som jag vävde in i materialet. Avslutade med en nyskriven sång till födelsedagsbarnet.

Efteråt pratade jag med släkt och vänner inklusive endel gamla Norrköpingsminnen med Johnnys föräldrar Bo William och Solveig. Mycket trevligt.

Sedan tillbaka till Malmö för att hänga på Retro med samma gamla komiker som vanligt + André som hade giggat i Lund.

För övrigt måste ni lyssna på Hello Saferides hit Anna, som ni hittar här. Klicka på Anna på musikspelaren längst till höger (om ni gillar sublim och melankolisk pop). Annars behöver ni inte klicka.

Kram Fritte

Välslipat: André Wickström

I fredags var det dags för Finlands finest, André Wickström att dyka upp på Välslipat. Jag var konferencier och inledde med lite allmänt babbel. Kändes som skön fredagsstämning och Nisse Lind, Tomas Högblom och Jesper Rönndahl skapade sedan en fin förstaakt. Jag har nog sett alla tre bättre, men även när de inte är 100% är det en njutning att se dem!

Sedan snackade jag lite till innan André klev upp och bjöd på Norra Europas bästa comedy. Efteråt hände något oväntat. Tillståndsenheten dök upp och "intervjuade" Tangopalatsets personal. Men allt var ju i ordning. Vi kör ju med kassaapparat, kvitton och hela konkarongen. Sedan i sedvanlig ordning Tröls och efter det Brogatan tills de stängde.

fredag 14 november 2008

Robins

Värmde som vanligt upp på Robins i onsdags. Fjärde gången nu, och det känns väldigt avslappnat i studion. Testade ett par nya grejer som funkade fint. Annars var det mest pirrigt. Tidigare gäster har jag inte riktigt känt något inför, men idag var det Timbuktu och Mia Skäringer, som jag beundrar mycket. Så jag gick mest runt och tassade innan. Mia var sjuk och åkte hem direkt, men fick i alla fall snacka några ord med Jason.

Senare öl med Robin och Johannes. Känns viktigt att runda av värdigt.

onsdag 12 november 2008

Julkalender + Garva

På eftermiddagen ringde en person, vi kan kalla honom Kalle Lind, och frågade om jag ville lägga eftertexter till radions julkalender. Jag sa naturligtvis ja. Så jag åkte ut till PåRiktigt på Limhamn och spelade in 24 eftertexter med Jens Stålstierna.

På eftermiddagen hämtade jag upp Texas, som hade blivit trimmad och som därför var lite grinig och väldigt kal. Jag tröstade honom lite genom en riklig portion Royal Canin. Kvällen innebar Garva = Malmös nya ståuppklubb på Harry's. Mattias Olsson och Joe Eagan har på bara tre kvällar skapat en riktigt bra klubb. Kvällen bjöd på två fina debuter och övriga komiker skötte sig också med den äran. Själv avslutade jag kvällen genom att plocka upp vad övriga skojare pratat om och jag kände att jag var rätt långt ute i publiken med mina tentakler och fick till den så berömda här-och-nu-känslan.

Många bloggläsare har hört av sig och tyckt att bedömningen av mina föreställningar är lite platt och intetsägande. En siffra mellan ett och fem kan liksom inte berätta vad som hände. Därför inför jag nu en mer raffinerad betygsättning:

Tekniskt framförande: 3+
Publikkontakt: 5
Materialval: 4+
Helhetsupplevelse: 4

Avslutade med en låt som jag skrev text till för länge sedan, då till en Elvis Costello-sång, Deep Dark Truthful Mirror. Nu har jag skrivit en egen melodi till den, så slipper jag massa angst om jag skulle vilja lägga ut den på nätet. Det vet man ju hur jobbiga Elvis Costellos advokater är...

Somnade slutligen stilla.

måndag 10 november 2008

SNVF

I fredags underhöll jag och Erik Börén på Svenska Narkomanvårdsförbundets seminarium på SAS Radisson vid Caroli City i Malmö. Innan gick jag och var lite angstig. Ni vet, mitt på dagen, upplyst lokal, känsliga ämnen som har diskuterats. Men oj vad kul det blev. Jag gick upp och körde lite uppvärmning, inklusive en fördomsprofil om socionomer/socialarbetare och märkte direkt att de var med på noterna. Efter 10 minuter skickade jag på Börén som var på från början och körde 10 mkt bra minuter. Sen avslutade jag med en tia som också satt som en smäck. Efteråt lunch med arrangörerna och intressanta samtal. Lätt ett av årets roligaste gig!

Stupa

Cecilia Ramstedt, Freja Hallberg och Amanda Grus har startat en humorklubb på Tröls vid Karlskronaplan, bara 20 meter från Tangopalatset där vi kör Oslipat. Det är en klubb med blandad humor, sketcher, trolleri, standup m.m. Jag uppskattar konceptet oerhört. Det kan lätt bli lite tradigt när man staplar 18 komiker efter varandra.

Jag gick dit och körde lite standup följt av någon slags sketch där jag korsfäste en docka som förställde en fjortonårig kille som hade dissat mig på Youtube. Det blev rätt kul.

I övrigt så var Kringlan och Högblom självlysande i sin double act. I allt en bra klubb som dock skulle vinna på lite mer tempo mellan numren. Nu blev det lite för mycket börja om inför varje akt på scenen. Boka redan nu in 4:e december, säsongens sista Stupa på Tröls!

torsdag 6 november 2008

Detta har hänt...

Komikern Fritte Fritzson har åkt till Stockholm för att uppträda. Måndagskvällen kör han sitt material på den helt fullsatta Boulevardteatern tillsammans med några av vännerna från Malmö. Fritte är inte helt på topp, men kvällen som helhet blir ändå en succé.

Efterfesten för honom ända ut till Midsommarkransen och morgonen efter stiger han förväntansfull på tåget mot Malmö. Tillsammans med kompanjonen Jesper Rönndahl fördriver han tiden med att sova och prata om knasiga saker. På kvällen värmer han upp på Välslipat med Kristoffer Appelquist och Tobias Persson. Föreställningen blir en framgång.

Onsdagen innebär ytterligare arbete som uppvärmare på Robins på SVT innan han cyklar tillbaka i Malmökvällen och ser lite av Oslipats andra halva. Niklas Andersson och Anders Johansson välter Tangopalatset.

Fritte undrar, ska det här aldrig ta slut. Tydligen inte. I nästa episod, torsdag kväll gästspelar han som sketchskådis på klubben Stupa på Tröls Jins kro.

måndag 3 november 2008

Big Ben

Smög ned i källaren på Big Ben igår. Det var över två år sedan jag var där senast och det blev ett kärt återseende. Lazlo tog emot och jag träffade också en massa andra mysiga komiker. Jag tror inte man kommer mycket närmare New York i Sverige än på Big Ben. Den där sköna känslan av folk som sitter och står i en trång källarlokal och liksom hungrar efter bra ny comedy.

Och det fick de också en hel del av igår. Vi var fyra ur Malmö 8 som körde, jag, Erik, Nisse och Jesper. Jag var först ut och redan efter mitt halloweenskämt kände jag att jag var hemma. Funderade på om jag skulle gå runt på scenen och jazza lite utan några fler skämt, men tänkte om och körde några till när jag ändå var där. Det var en sån där kväll när det är enormt roligt att stå på scenen.

Övriga ur åttan skötte sig också bra. Erik hade ett par längre grejer som kan bli något. Gillade hans varulvsrutin skarpt. Nisse hade också en hel del nytt som funkade som en smäck. Jesper avslutade med en tia som som vanligt var helt ny och helt färdig. Ingen, vågar jag påstå, skriver så bra nytt som Jesper.

Fredrik Andersson var konferencier och gjorde ett fantastiskt jobb. Det var överlag ett gäng taggade komiker som gjorde kvällen till något riktigt speciellt. Melody, Sven Brundin, Jakob Bengtsson och James McKie och Elina du Reitz hörde till de som glänste lite extra enligt min ödmjuka mening.

söndag 2 november 2008

Norra Brunn lördag

Gårdagen på Norra Brunn blev lika rolig som fredagen. Jag gjorde samma sak igen, dvs körde en tia i varje halvlek och jobbade upp stämningen. Men det behövdes inte så mycket eftersom publiken var med från sekund ett. Hade väldigt roligt på scenen och det hade Marika och Patrik Larsson också. Men bäst igår var ändå Peppes pasta efteråt. Världsklass.

lördag 1 november 2008

Norra Brunn fredag

Hej Bloggen!

Jag uppträdde på Norra Brunn igår med superkomikerna Marika Carlsson och Ann Westin. Jag körde lite konferencier i bägge akterna, dvs en tight tia i varje med en hel del publiksnack, särskilt i första halvan. Gick väldigt bra. Hade kul på scenen och fick också testat att den nya R'n'B-rutinen är en säker avslutare.

Marika var inte helt nöjd, men publiken var med henne hela vägen, vilket kanske säger endel om hennes egna prestationskrav. Ann var också mkt bra den här kvällen. Efteråt ett par öl med komikerna och sen endel branschsnack på McDonalds över en burgare.

Sen tog jag tunnelbanan till Söder och träffade Ankan, Tomas och Staffan, dvs tre fjärdedelar av Linköpings gamla punkstoltheter Snoddas. Fjärde originalmedlemmen, Lars Winnerbäck, lyste med sin frånvaro. Staffan droppade av, men Tomas och Ankan hängde på till Republik, där vi glatt svalde i oss en 3-4 gin tonics medan vi kommunicerade med 118 100 vem som egentligen sjöng i Mike Oldfields Moonlight Shadow och andra viktiga fakta.

Nu fika med Bigboss Börén och sen Norra (som jag valt att kalla Norra Brunn istället för det lite utslitna Brunnen) med Marika och Patrik Larsson. SNL!