fredag 4 april 2008

Malmö

Palladium, scenen där Carola vann -83 och där Amadeus blev till var nästa anhalt på Glansturnén. Palladium är ombyggt nu för att funka som dansteater, vilket innebär att lokalen fortfarande är grandios, men att det är lösa stolar längst fram med ganska mycket luft mellan raderna. Men 500 personer är ändå ett gäng. Vi körde samma koncept som i förrgår med Martin Svensson och jag i första halvlek. Min första förställning präglades lite av försiktighet både från min och publikens sida. Jag kände att de satt och var lite skeptiska. Det blev helt ok 15 minuter, men inte mer än 3+ i betyg. Martin ångade på och gjorde första halvan till mer än bra och sen var Glans som vanligt suverän.

Inför andra gick jag in med idén att jag skulle kämpa som f-n och det betalade sig. Roffe-skämtet skördade nya triumfer. Den riktige Roffes son (Micke) satt i publiken. Nytt jubel. Martin och Johan var inte sämre utan körde på i vansinnestakt de med. Martin och jag stod sen och räknade skratt backstage när Johan körde. Under stora delar av hans timme var det som en skrattmassa som låg och hoovrade över scenen konstant!

Enda problemet med Glansturnén är att det inte är så mycket Rock'n'roll. En 34-årig småbarnsfar (Glans) och en 47-årig villaägare (Svensson). Och så jag själv, en 36-årig hundägare i Slottsstaden. Foxy? Nej, inte direkt. Kanske Marika kan lyfta lite när hon kommer med igen i maj...

4 kommentarer:

Marcus Johansson sa...

Först Roffe och nu hans son Micke. Ditt liv är ett himmelskt flöde av synkronicitet.
Jag är så glad för din skull!

K sa...

Inte så mycket rock'n'roll? Prostatabesvär is the new black!

Fritte Fritzson sa...

Haha. Ja, så är det kanske. Och jag kan berätta att jag och Johan knäckte vars två öl efter Helsingborg i fredags!

Fritte Fritzson sa...

Kul Marcus att du är glad för min skull! Det värmer!